¹I cried unto God with my voice, even unto God with my voice; and he gave ear unto me.

¹För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

²In the day of my trouble I sought the Lord: my sore ran in the night, and ceased not: my soul refused to be comforted.

²Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

³I remembered God, and was troubled: I complained, and my spirit was overwhelmed. Selah.

³På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

⁴Thou holdest mine eyes waking: I am so troubled that I cannot speak.

⁴Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

⁵I have considered the days of old, the years of ancient times.

⁵Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

⁶I call to remembrance my song in the night: I commune with mine own heart: and my spirit made diligent search.

⁶Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

⁷Will the Lord cast off for ever? and will he be favourable no more?

⁷Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

⁸Is his mercy clean gone for ever? doth his promise fail for evermore?

⁸Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

⁹Hath God forgotten to be gracious? hath he in anger shut up his tender mercies? Selah.

⁹Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

¹⁰And I said, This is my infirmity: but I will remember the years of the right hand of the most High.

¹⁰Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

¹¹I will remember the works of the LORD: surely I will remember thy wonders of old.

¹¹Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

¹²I will meditate also of all thy work, and talk of thy doings.

¹²Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

¹³Thy way, O God, is in the sanctuary: who is so great a God as our God?

¹³jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

¹⁴Thou art the God that doest wonders: thou hast declared thy strength among the people.

¹⁴Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

¹⁵Thou hast with thine arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. Selah.

¹⁵Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

¹⁶The waters saw thee, O God, the waters saw thee; they were afraid: the depths also were troubled.

¹⁶Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

¹⁷The clouds poured out water: the skies sent out a sound: thine arrows also went abroad.

¹⁷Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

¹⁸The voice of thy thunder was in the heaven: the lightnings lightened the world: the earth trembled and shook.

¹⁸Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

¹⁹Thy way is in the sea, and thy path in the great waters, and thy footsteps are not known.

¹⁹Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

²⁰Thou leddest thy people like a flock by the hand of Moses and Aaron.

²⁰Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

²¹Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.