¹Sing aloud unto God our strength: make a joyful noise unto the God of Jacob.

¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

²Take a psalm, and bring hither the timbrel, the pleasant harp with the psaltery.

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

³Blow up the trumpet in the new moon, in the time appointed, on our solemn feast day.

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

⁴For this was a statute for Israel, and a law of the God of Jacob.

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁵This he ordained in Joseph for a testimony, when he went out through the land of Egypt: where I heard a language that I understood not.

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁶I removed his shoulder from the burden: his hands were delivered from the pots.

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁷Thou calledst in trouble, and I delivered thee; I answered thee in the secret place of thunder: I proved thee at the waters of Meribah. Selah.

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁸Hear, O my people, and I will testify unto thee: O Israel, if thou wilt hearken unto me;

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁹There shall no strange god be in thee; neither shalt thou worship any strange god.

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

¹⁰I am the LORD thy God, which brought thee out of the land of Egypt: open thy mouth wide, and I will fill it.

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹¹But my people would not hearken to my voice; and Israel would none of me.

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹²So I gave them up unto their own hearts' lust: and they walked in their own counsels.

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹³Oh that my people had hearkened unto me, and Israel had walked in my ways!

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹⁴I should soon have subdued their enemies, and turned my hand against their adversaries.

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁵The haters of the LORD should have submitted themselves unto him: but their time should have endured for ever.

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁶He should have fed them also with the finest of the wheat: and with honey out of the rock should I have satisfied thee.

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»