¹O lord God of my salvation, I have cried day and night before thee:

¹En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

²Let my prayer come before thee: incline thine ear unto my cry;

²HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

³For my soul is full of troubles: and my life draweth nigh unto the grave.

³Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

⁴I am counted with them that go down into the pit: I am as a man that hath no strength:

⁴Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

⁵Free among the dead, like the slain that lie in the grave, whom thou rememberest no more: and they are cut off from thy hand.

⁵Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

⁶Thou hast laid me in the lowest pit, in darkness, in the deeps.

⁶Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

⁷Thy wrath lieth hard upon me, and thou hast afflicted me with all thy waves. Selah.

⁷Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

⁸Thou hast put away mine acquaintance far from me; thou hast made me an abomination unto them: I am shut up, and I cannot come forth.

⁸Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

⁹Mine eye mourneth by reason of affliction: LORD, I have called daily upon thee, I have stretched out my hands unto thee.

⁹Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

¹⁰Wilt thou shew wonders to the dead? shall the dead arise and praise thee? Selah.

¹⁰Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

¹¹Shall thy lovingkindness be declared in the grave? or thy faithfulness in destruction?

¹¹Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

¹²Shall thy wonders be known in the dark? and thy righteousness in the land of forgetfulness?

¹²Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

¹³But unto thee have I cried, O LORD; and in the morning shall my prayer prevent thee.

¹³Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

¹⁴LORD, why castest thou off my soul? why hidest thou thy face from me?

¹⁴Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

¹⁵I am afflicted and ready to die from my youth up: while I suffer thy terrors I am distracted.

¹⁵Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁶Thy fierce wrath goeth over me; thy terrors have cut me off.

¹⁶Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

¹⁷They came round about me daily like water; they compassed me about together.

¹⁷Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

¹⁸Lover and friend hast thou put far from me, and mine acquaintance into darkness.

¹⁸De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

¹⁹Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.