¹Ug sa natino na nga molayag kami padulong sa Italia, ilang gitugyan si Pablo ug ang uban nga mga binilanggo sa usa ka centurion, nga ginanganlan si Julio, sa panon ni Augusto.

¹När det nu var beslutet att vi skulle avsegla till Italien, blev Paulus jämte några andra fångar överlämnad åt en hövitsman, vid namn Julius, som tillhörde den kejserliga vakten.

²Ug sa misakay kami sa usa kasakayan nga taga-Adramito, nga gumigikan sa pagpangubay sa Asia, migikan kami; si Aristarco nga Macedonianhon, nga taga-Tesalonica, mikuyog kanamo.

²Och vi gingo ombord på ett skepp från Adramyttium, som skulle anlöpa provinsen Asiens kuststäder. Så lade vi ut, och vi hade med oss Aristarkus, en macedonier från Tessalonika.

³Ug sa sunod nga adlaw midunggo kami sa Sidon. Ug giabiabi ni Julio sa maloloy-on gayud si Pablo, ug gitugutan niya nga makaadto sa iyang mga higala aron makalingawlingaw sa iyang kaugalingon.

³Dagen därefter lade vi till vid Sidon. Och Julius, som bemötte Paulus med välvilja, tillstadde honom att besöka sina vänner där och åtnjuta deras omvårdnad.

⁴Ug sa paggikan namo didto, milayag kami sa salipud sa Cipro, kay sungsungon ang mga hangin.

⁴När vi hade lagt ut därifrån, seglade vi under Cypern, eftersom vinden låg emot.

⁵Ug sa natabuk namo ang lawod sa atbang sa Cilicia ug Pamphylia, miabut kami sa Mira, ciudad sa Licia.

⁵Och sedan vi hade seglat över havet, utanför Cilicien och Pamfylien, landade vi vid Myrra i Lycien.

⁶Ug didto ang centurion nakakaplag ug usa ka sakayan nga taga-Alejandria nga gumigikan padulong sa Italia, ug gipasakay kami niadto.

⁶Där träffade hövitsmannen på ett skepp från Alexandria, som skulle segla till Italien, och på det förde han oss ombord.

⁷Ug sa nakalayag na kami sa hinayhinay sulod sa daghang mga adlaw, ug nakaabut nga nagalisud sa atbang sa Gnido, ang hangin wala na magsunod kanamo, mipadulong kami sa salipud sa Creta, sa atbang sa Salmon;

⁷Under en längre tid gick nu seglingen långsamt, och vi kommo med knapp nöd inemot Knidus. Och då vinden icke var oss gynnsam, seglade vi in under Kreta vid Salmone.

⁸Ug sa kalisdanan, samtang nakapamaybay kaniya, miabut kami sa usa ka dapit nga ginganlan Matahum nga mga Dunggoanan, nga haduol didto ang ciudad sa Lasea.

⁸Det var med knapp nöd som vi kommo där förbi och hunno fram till en ort som kallades Goda hamnarna, icke långt från staden Lasea.

⁹Ug sa miagi na ang hataas nga panahon, ug makulba na ang pagsakay, sanglit kay miagi na ang Puasa; si Pablo nagatambag kanila,

⁹Härunder hade ganska lång tid hunnit förflyta, och sjöfarten begynte redan vara osäker; fastedagen var nämligen redan förbi. Paulus varnade dem då

¹⁰Ug miingon kanila: Mga ginoo, gitan-aw ko nga ang pagsakay may kadaut ug magahatag daghang kapildihan, dili lamang sa lulan ug sa sakayan, kondili usab sa atong mga kinabuhi.

¹⁰och sade: »I mån, jag ser att denna sjöresa kommer att medföra vedervärdigheter och stor olycka, icke allenast för last och skepp, utan ock för våra liv.»

¹¹Apan ang centurion namati sa piloto ug sa tag-iya sa sakayan labaw pa kay sa mga butang nga giingon ni Pablo.

¹¹Men hövitsmannen trodde mer på styrmannen och skepparen än på det som Paulus sade.

¹²Ug tungod kay ang dunggoanan dili angay lumaran sa panahon sa tingtugnaw, ang kadaghanan nanagtambag nga molayag gikan didto, basin na lamang makaabut sila sa Fenice, usa ka dunggoanan didto nga nagalantaw sa habagatan ug sa kanawayan, aron sa pagpabilin didto sa tingtugnaw.

¹²Och då hamnen icke låg väl till för övervintring, var flertalet av den meningen att man borde lägga ut därifrån och försöka om man kunde komma fram till Fenix, en hamn på Kreta, som ligger skyddad mot sydväst och nordväst; där skulle de sedan stanna över vintern.

¹³Ug sa mihuyop sa mahinay ang habagat, sa ginahunahuna nila nga natuman na ang ilang tuyo, migikan sila ug nagpamaybay paglayag sa Creta haduol sa baybayon.

¹³Och då nu en lindrig sunnanvind blåste upp, menade de sig hava målet vunnet, och lyfte ankar och foro tätt utmed Kreta.

¹⁴Apan sa wala madugay may mihuros nga usa ka unos nga makusog, nga ginganlan Euraquilon.

¹⁴Men icke långt därefter kom en våldsam stormvind farande ned från ön; det var den så kallade nordostorkanen.

¹⁵Ug sa gianod ang sakayan, ug wala na makagsungsung sa hangin, nagpahanunot kami ug ginapadpad.

¹⁵Då skeppet av denna rycktes med och icke kunde hållas upp mot vinden, gåvo vi efter och läto det driva.

¹⁶Ug sa mipadalagan kami sa salipud sa usa ka diyutay nga pulo, nga ginganlan Cauda, nakahimo kami, nga may kalisud, sa paglig-on sa sakayan.

¹⁶När vi kommo under en liten ö som hette Kauda, förmådde vi dock, fastän med knapp nöd, bärga skeppsbåten.

¹⁷Ug sa human ikaisa kini nila, nagagamit sila ug mga tabang nga gibakus nila sa ilalum sa sakayan; ug sanglit nangahadlok sila nga tingali igadakdak sila sa Sirte, gilukot nila ang mga layag, ug sa ingon niana nagpaanod sila.

¹⁷Sedan manskapet hade dragit upp den, tillgrepo de nödhjälpsmedel och slogo tåg om skeppet. Och då de fruktade att bliva kastade på Syrtenrevlarna, lade de ut drivankare och läto skeppet så driva.

¹⁸Ug sa gikusokuso kami pag-ayo sa unos, sa adlaw nga misunod misugod sila sa pagpanalibay sa mga lulan.

¹⁸Och eftersom vi alltjämt hårt ansattes av stormen, vräkte de dagen därefter en del av lasten över bord.

¹⁹Ug sa ikatolo ka adlaw gipanalibay nila sa ilang kaugalingong mga kamot ang mga kasangkapan sa sakayan.

¹⁹På tredje dagen kastade de med egna händer ut skeppsredskapen.

²⁰Ug sa diha nga sa daghang mga adlaw wala mohayag ang adlaw bisan ang mga bitoon, ug sa gihampak kami sa usa ka makusog nga bagyo ang tanan nga paglaum nga kami maluwas nawala.

²⁰Och då under flera dagar varken sol eller stjärnor hade synts, och stormen låg ganska hårt på, hade vi icke mer något hopp om räddning.

²¹Ug sa diha nga dugay na nga wala silay pagkaon, si Pablo mitindog sa ilang taliwala ug misulti: Mga ginoo, maayo unta kong nagpatalinghug pa kamo kanako, ug wala molayag gikan sa Creta, ug malikayan ta unta kining mga kadaut ug kapildihan.

²¹Då nu många funnos som ingenting ville förtära, trädde Paulus upp mitt ibland dem och sade: »I män, I haden bort lyda mig och icke avsegla från Kreta; I haden då kunnat spara eder dessa vedervärdigheter och denna olycka.

²²Ug karon nagatambag ako kaninyo nga magmadasigon kamo kay walay kinabuhi nga mawala kaninyo, kondili ang sakayan lamang.

²²Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder skall förlora sitt liv; allenast skeppet skall gå förlorat.

²³Kay karong gabii mipahayag kanako ang manolonda sa Dios nga maoy tag-iya kanako, nga mao usab ang akong ginaalagad, nga nagaingon:

²³Ty i natt kom en ängel från den Gud som jag tillhör, och som jag också tjänar, och stod bredvid mig och sade:

²⁴Dili ka mahadlok, Pablo; kinahanglan ka moatubang kang Cesar; ug ania karon, gihatag kanimo sa Dios ang tanang nagasakay uban kanimo.

²⁴'Frukta icke, Paulus. Du skall komma att stå inför kejsaren; och se, Gud har skänkt dig alla dem som segla med dig.'

²⁵Busa, mga ginoo, magmalig-on kamo; kay ako mitoo sa Dios, nga mahinabo kini sumala sa gisulti kanako.

²⁵Varen därför vid gott mod, I män; ty jag har den förtröstan till Gud, att så skall ske som mig är sagt.

²⁶Apan kinahanglan nga igadagsa kita sa usa ka pulo.

²⁶Men på en ö måste vi bliva kastade.»

²⁷Apan sa miabut ang ikapulo ug upat ka gabii, sa gianod-anod kami sa dagat sa Adria, sa haduol ang tungang gabii ang mga taga-sakayan nakaalinggat nga nagakahaduol sila sa usa ka yuta.

²⁷När vi nu den fjortonde natten drevo omkring på Adriatiska havet, tyckte sjömännen sig vid midnattstiden finna att de närmade sig något land.

²⁸Ug ilang gitugkad, ug hingkaplagan nila nga kaluhaan ka dupa; ug sa nakairog-irog sila, gitugkad nila pag-usab, ug hingkaplagan nga napulo ug lima ka dupa.

²⁸De lodade då och funno tjugu famnars djup. När de hade kommit ett litet stycke längre fram lodade de åter och funno femton famnars djup.

²⁹Ug sanglit nahadlok sila nga tingali unya ikadakdak kami sa mga takot, gihulogan nila ug upat ka sinipit sa ulin, ug nangandoy nga mobanagbanag na unta.

²⁹Då fruktade de att vi skulle stöta på något skarpt grund, och kastade därför ut fyra ankaren från akterskeppet och längtade efter att det skulle dagas.

³⁰Ug kay nagapaninguha ang mga magsasakay sa pagkalagiw gikan sa sakayan, ug sa natunton nila ang tundaan sa dagat, aron ingnon nga igahulog nila ang mga sinipit sa dulong,

³⁰Sjömännen ville emellertid fly ifrån skeppet och firade ned skeppsbåten i havet, under föregivande att de tänkte föra ut ankaren ifrån förskeppet.

³¹Nag-ingon si Pablo sa centurion ug sa mga sundalo: Kong kini sila dili managpabilin sa sakayan, dili kamo mangaluwas.

³¹Då sade Paulus till hövitsmannen och krigsmännen: »Om icke dessa stanna kvar på skeppet, så kunnen I icke räddas.»

³²Unya giputol sa mga sundalo ang mga pisi sa tundaan, ug gipasagdan kini nga idagsa.

³²Då höggo krigsmännen av de tåg som höllo skeppsbåten, och läto den fara.

³³Ug sa nagabanagbanag na, si Pablo nagaagda sa tanan sa pagkaon nga nagaingon: Kining adlawa mao ang ikapulo ug upat ka adlaw nga kamo nagahulat ug nagapadayon sa pagpuasa, nga wala kamoy bisan unsa nga gikaon.

³³Medan det nu höll på att dagas, uppmanade Paulus alla att taga sig mat och sade: »Det är i dag fjorton dagar som I haven väntat och förblivit fastande, utan att förtära något.

³⁴Busa, ako magaagda kaninyo, nga mangaon kamo kay kini alang sa inyong kaluwasan; kay walay mapildi bisan usa ka buhok sa ulo ni bisan kinsa kaninyo.

³⁴Därför uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall förhjälpa eder till räddning. Ty på ingen av eder skall ett huvudhår gå förlorat.

³⁵Ug sa nakapamulong siya niini, ug nakakuha sa tinapay, nagapasalamat siya sa Dios sa atubangan sa tanan; ug kini gitipiktipik niya, ug misugod sa pagkaon.

³⁵När han hade sagt detta, tog han ett bröd och tackade Gud i allas åsyn och bröt det och begynte äta.

³⁶Unya nagmadasigon silang tanan, ug nangaon usab.

³⁶Då blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, också de.

³⁷Ug kaming tanan sa sakayan duha ka gatus ug kapitoan ug unom ka kalag.

³⁷Och vi voro på skeppet tillsammans två hundra sjuttiosex personer.

³⁸Ug sa nangabusog na sila, gipagaanan nila ang sakayan, pinaagi sa pagpanalibay sa trigo ngadto sa dagat.

³⁸Sedan de hade ätit sig mätta, lättade de skeppet genom att kasta vetelasten i havet.

³⁹Ug sa pagkaadlaw na, wala sila makaila sa yuta: apan nakita nila ang usa ka luok nga adunay baybayon, ug nagtinambagay sila kong mahimo ba nila ang pagpadagsa sa sakayan didto.

³⁹När det blev dag, kände de icke igen landet; men de blevo varse en vik med låg strand och beslöto då att, om möjligt, låta skeppet driva upp på denna.

⁴⁰Ug sa gibuhian nila ang mga sinipit, gibiyaan nila kini sa dagat; ug sa maong higayon gipanghubad usab nila ang mga banting sa mga bansalan. ug sa gibuklad nila sa hangin ang layag, mipatumong sila sa baybayon.

⁴⁰De kapade så ankartågen på båda sidor och lämnade ankarna kvar i havet; tillika lösgjorde de rodren och hissade förseglet för vinden och styrde mot stranden.

⁴¹Apan sa hingtungnan nila ang dapit nga gitagboan sa duha ka dagat, gipasanglad nila ang sakayan. Ug ang dulong misanglad ug wala na matarug; apan ang ulin nagsugod sa pagkaguba tungod sa kabaskug sa mga balud.

⁴¹De stötte då på ett rev och läto skeppet gå upp på det. Där fastnade förskeppet och blev stående orörligt, men akterskeppet begynte brytas sönder av vågsvallet.

⁴²Ug ang gisabutan sa mga sundalo mao ang pagpatay sa mga binilanggo, kay tingali ang uban manglangoy ug mangalagiw.

⁴²Då ville krigsmännen döda fångarna, för att ingen skulle kunna fly undan simmande.

⁴³Apan ang centurion nga buot magluwas kang Pablo, miulang sa ilang tuyo, ug nagsugo sa mga makalangoy nga manglayat sila ug mag-una sa yuta,

⁴³Men hövitsmannen ville rädda Paulus och hindrade dem därför i deras uppsåt, och bjöd att de simkunniga först skulle kasta sig i vattnet och söka komma i land,

⁴⁴Ug ang mga nahabilin, ang uban sa mga gabayang tabla, ug ang uban sa mga kasangkapan sa sakayan. Ug mao kini ang nahitabo nga ang tanan nangaluwas didto sa yuta.

⁴⁴och att därefter de övriga skulle giva sig ut, somliga på plankor, andra på spillror av skeppet. Så lyckades det för alla att komma välbehållna i land.