¹Ug may tawo nga nagamasakiton, nga si Lazaro sa Betania, lungsod nga diyutay ni Maria, ug sa igsoon niya nga si Marta.

¹Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.

²Ug siya mao ang Maria nga nagdihog sa Ginoo sa pahumot, ug nagapahid sa mga tiil niini sa iyang mga buhok, kang kansang igsoon nga si Lazaro, nagmasakiton.

²Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.

³Busa, ang mga igsoon nga babaye nanagpasugo kaniya, sa pag-ingon: Ginoo, ania karon, ang imong gihigugma nagamasakiton.

³Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»

⁴Ug sa hingdunggan ni Jesus, miingon: Kining sakita dili makamatay, kondili nga sa himaya sa Dios, aron ang Anak sa Dios pagahimayaon tungod niini.

⁴När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»

⁵Si Jesus nahagugma kang Marta ug sa iyang igsoon nga babaye, ug kang Lazaro.

⁵Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.

⁶Busa sa nakadungog siya, nga kini nagamasakiton, mipabilin pa siya ug duha ka adlaw niadtong dapita diin didto siya.

⁶När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;

⁷Sa human niini miingon siya sa iyang mga tinon-an: Mangadto kita pag-usab sa Judea:

⁷men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»

⁸Ang mga tinon-an nanag-ingon kaniya: Rabbi, dili pa lamang dugay nga ang mga Judio nanagpaninguha sa pagbato kanimo, ug moadto ba ikaw pag-usab didto?

⁸Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»

⁹Si Jesus mitubag: Dili ba napulo ug duha ang mga takna sa adlaw? Ang nagalakaw sa adlaw, dili mahipangdol, kay makakita sa kahayag niining kalibutan.

⁹Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.

¹⁰Apan ang nagalakaw sa gabii, mahipangdol siya; kay wala kaniya ang kahayag.

¹⁰Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»

¹¹Kining mga butanga gisulti niya, ug siya miingon kanila: Ang atong abyan nga si Lazaro natulog; apan moadto ako sa pagpukaw kaniya gikan sa paghikatulog.

¹¹Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»

¹²Unya ang iyang mga tinon-an nanag-ingon kaniya: Ginoo, kong natulog siya, mamaayo siya.

¹²Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»

¹³Apan ang gisulti ni Jesus mao ang mahatungod sa iyang kamatayon, ug sila nagadahum nga nagasulti siya sa paghikatulog nga kinaiya.

¹³Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.

¹⁴Busa, si Jesus miingon kanila sa mahayag gayud: Si Lazaro namatay;

¹⁴Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.

¹⁵Ug ako nalipay tungod kaninyo, nga wala ako didto, aron managpanoo kamo. Mangadto kita kaniya.

¹⁵Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»

¹⁶Unya si Tomas, nga ginanganlan Didimo, miingon sa iyang mga masigkatinon-an: Moadto usab kita, aron mangamatay kita uban kaniya.

¹⁶Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»

¹⁷Sa ingon niana sa pag-abut ni Jesus, hingkit-an niya nga may upat na ka adlaw nga siya didto sa lubnganan;

¹⁷När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.

¹⁸Ug ang Betania haduol sa Jerusalem, nga may tolo ka kilometro.

¹⁸Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,

¹⁹Ug daghan sa mga Judio ang nanganhi sa paglipay kang Marta ug kang Maria mahatungod sa ilang igsoon.

¹⁹och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.

²⁰Unya si Marta, sa pagkadungog niya nga si Jesus nagapaingon nganhi, miadto ug misugat kaniya; apan si Maria napabilin nga nagalingkod sa balay.

²⁰Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.

²¹Unya si Marta miingon kang Jesus: Ginoo, ug dinhi ka pa unta, wala unta mamatay ang akong igsoon;

²¹Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.

²²Apan bisan karon ako nahibalo, nga bisan unsang butanga nga pangayoon mo sa Dios, igatugot sa Dios kanimo.

²²Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»

²³Si Jesus miingon kaniya: Ang imong igsoon mabanhaw.

²³Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»

²⁴Si Marta miingon kaniya: Ako nahibalo nga mabanhaw siya sa pagkabanhaw sa adlaw nga katapusan.

²⁴Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»

²⁵Si Jesus miingon kaniya: Ako mao ang pagkabanhaw ug ang kinabuhi: ang motoo kanako, bisan siya namatay, mabuhi pa siya.

²⁵Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;

²⁶Ug ang tanan nga nabuhi ug mitoo kanako, dili na gayud mamatay. Mitoo ba ikaw niini?

²⁶och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?»

²⁷Siya miingon kaniya: Oo, Ginoo, ako mitoo nga ikaw mao ang Cristo, ang Anak sa Dios, nga mianhi sa kalibutan.

²⁷Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»

²⁸Ug sa nakaingon siya niini, milakaw siya, ug gitawag sa tago si Maria, nga iyang igsoon, ug miingon kaniya: Ang Magtutudlo ania dinhi, ug nagatawag kanimo.

²⁸När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»

²⁹Sa pagkadungog niya, mitindog sa madali, ug miadto ngadto kaniya.

²⁹När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.

³⁰(Ug si Jesus wala pa makasulod sa balangay, kondili nga atua pa sa dapit diin siya hikit-i ni Marta.)

³⁰Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.

³¹Unya ang mga Judio nga didto kauban ni Maria sa balay ug nagalipay kaniya, sa hingkit-an nila, nga siya mitindog sa madali ug milakaw, mingnunot sila kaniya, nga nanag-ingon: Moadto siya sa lubnganan sa paghilak didto.

³¹Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.

³²Unya si Maria, sa pag-abut niya didto sa dapit diin si Jesus, ug sa hingkit-an niya siya, mihapa sa iyang mga tiil, ug nag-ingon kaniya: Ginoo, kong dinhi ka pa unta, wala unta mamatay ang akong igsoon.

³²När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»

³³Busa sa pagkakita ni Jesus kaniya nga nagahilak, ug sa mga Judio nga nanghilak usab, nga nanguban kaniya, nanghupaw siya sa iyang espiritu, ug naguol;

³³Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd

³⁴Ug miingon: Hain ninyo ibutang siya? Sila nanag-ingon kaniya: Ginoo, umari ka ug tuman-aw.

³⁴och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.

³⁵Si Jesus mihilak.

³⁵Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»

³⁶Unya ang mga Judio nanag-ingon: Tan-awa, pagkadaku sa iyang gugma kaniya!

³⁶Men somliga av dem sade:

³⁷Ug ang uban kanila nanag-ingon: Dili ba makahimo kini, nga nagpabuka sa mga mata sa buta, sa pagbuhat aron kining tawohana dili mamatay?

³⁷»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»

³⁸Unya si Jesus, sa nanghupaw pag-usab sa iyang kaugalingon, miduol sa lubnganan. Kadto usa ka lungib ug may usa ka bato nga gisampong niini.

³⁸Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.

³⁹Si Jesus miingon: Kuhaa ninyo ang bato. Si Marta, nga igsoon sa minatay, miingon kaniya: Ginoo, niining panahona mabaho na siya, kay may upat na ka adlaw nga siya namatay.

³⁹Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»

⁴⁰Si Jesus miingon kaniya: Wala ba ako mag-ingon kanimo, nga kong motoo ka, makakita ka sa himaya sa Dios?

⁴⁰Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»

⁴¹Unya gikuha nila ang bato. Ug si Jesus miyahat sa iyang mga mata sa itaas, ug miingon: Amahan, nagapasalamat ako kanimo nga gipatalinghugan mo ako.

⁴¹Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.

⁴²Ug ako nahibalo nga sa gihapon ginapatalinghugan mo ako; apan tungod sa panon sa katawohan nga nanag-alirong giingon ko kini, aron sila motoo nga gisugo mo ako.

⁴²Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»

⁴³Ug sa naka-ingon siya niini, misinggit siya sa dakung tingog: Lazaro, umari ka sa gawas.

⁴³När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»

⁴⁴Ug migula ang namatay, nga ginapus ang mga tiil ug mga kamot, sa mga igabugkos nga sa lubnganan; ug ang iyang nawong naputos sa usa ka panyo. Si Jesus miingon kanila: Badbari ninyo siya, ug palakta siya.

⁴⁴Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»

⁴⁵Busa daghan sa mga Judio nga nanganhi kang Maria, ug nanagpakakita sa gibuhat ni Jesus, nanagpanoo kaniya.

⁴⁵Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.

⁴⁶Apan ang uban kanila nangadto sa mga Fariseo, ug ilang gisugilon kanila ang gibuhat ni Jesus.

⁴⁶Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.

⁴⁷Unya ang mga pangulong sacerdote ug ang mga Fariseo nanagtigum sa Sanhedrin ug nanag-ingon: Unsay atong pagabuhaton? Kay kining tawohana nagabuhat sa daghang mga ilhanan.

⁴⁷Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.

⁴⁸Kong atong pasagdan kini sa ingon, ang tanan managpanoo kaniya; ug manganhi ang mga Romanhon, ug pagakuhaan nila kita sa atong dapit nga puloy-anan ug sa atong nasud.

⁴⁸Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»

⁴⁹Ug ang usa kanila, si Caifas, nga mao ang labawng sacerdote niadtong tuiga, miingon kanila: Kamo walay bisan unsa nga hingbaloan;

⁴⁹Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,

⁵⁰Wala ngani kamo managhunahuna nga maayo kaninyo nga mamatay ang usa ka tawo tungod sa katawohan ug nga dili mawala ang tibook nga nasud.

⁵⁰och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»

⁵¹Karon kini wala iga-ingon niya sa iyang kaugalingon; kondili kay siya mao ang labawng sacerdote niadtong tuiga, gitagna niya nga si Jesus mamatay tungod sa nasud.

⁵¹Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.

⁵²Ug dili lamang tungod sa nasud, kondili usab aron matingub niya sa usa ang mga anak sa Dios, nga ginapatlaag.

⁵²Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.

⁵³Sa ingon niana, sukad niadtong adlawa nanagsabut sila sa pagpatay kaniya.

⁵³Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.

⁵⁴Busa, si Jesus wala na molakaw sa dayag sa taliwala sa mga Judio, kondili mipahawa siya didto napaingon sa yuta nga haduol sa kamingawan, sa lungsod nga ginganlan Efraim, ug didto mipuyo siya kauban sa iyang mga tinon-an.

⁵⁴Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.

⁵⁵Ug nagakahaduol na ang pasko sa mga Judio; ug daghan ang mitungas gikan sa kaumahan paingon sa Jerusalem, sa wala pa ang pasko, aron sa pagpanghinlo sa ilang kaugalingon.

⁵⁵Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.

⁵⁶Ug sila nanagpangita kang Jesus, ug nanag-ingon ang uban sa uban nga didto sa templo: Unsa ba ang inyong hunahuna? Nga dili ba siya moanhi sa fiesta?

⁵⁶Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»

⁵⁷Karon ang mga pangulong sacerdote ug ang mga Fariseo, nanagsugo nga, kong kinsa ang nasayud kong hain si Jesus, magpahayag siya niini aron siya pagadakpon nila.

⁵⁷Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.