¹Ug nahatabo sa wala madugay nga siya milakaw sa mga lungsod ug mga balangay, nga nagawali ug nagadala sa mga Maayong Balita sa gingharian sa Dios, ug uban kaniya ang napulo ug duha.

¹Därefter vandrade han igenom landet, från stad till stad och från by till by, och predikade och förkunnade evangelium om Guds rike. Och med honom följde de tolv,

²Ug may mga babaye nga nangaayo sa mga espiritu nga dautan, ug sa mga sakit: Si Maria nga ginganlan Magdalena, nga kaniya minggula ang pito ka mga yawa.

²så ock några kvinnor som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,

³Ug si Juana, asawa ni Cusa, tinugyanan ni Herodes, ug si Susana ug uban pang daghan, nga nag-alagad kaniya pinaagi sa ilang mga bahandi.

³och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med sina ägodelar.

⁴Ug sa pag-abut nga tingub sa usa ka dakung panon sa katawohan, ug sa midugok kaniya ang mga gikan sa tagsatagsa ka lungsod, misulti siya pinaagi sa usa ka sambingay:

⁴Då nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de särskilda städerna begåvo sig ut till honom, sade han i en liknelse:

⁵Ang magpupugas milakat sa pag-pugas sa iyang binhi: ug sa nagpugas siya, ang uban nahulog sa daplin sa dalan ug kini ginatumban sa tiil ug ang mga langgam sa langit nanagtuka kanila.

⁵»En såningsman gick ut för att så sin säd. Och när han sådde, föll somt vid vägen och blev nedtrampat, och himmelens fåglar åto upp det.

⁶Ug ang uban nahulog sa ibabaw sa bato, ug sa nakaturok, nalaya gilayon, tungod kay wala mag-umog.

⁶Och somt föll på stengrund, och när det hade vuxit upp, torkade det bort, eftersom det icke där hade någon fuktighet.

⁷Ug ang uban nahulog sa taliwala sa kasapinitan, ug ang mga sapinit miturok uban niini ug naglumos niini.

⁷Och somt föll bland törnen, och törnena växte upp tillsammans därmed och förkvävde det.

⁸Ug ang uban nahulog sa maayong yuta, ug mingtubo, ug namunga ug tinaggatus. Sa nakapamulong siya niining mga butanga, misinggit siya: Ang adunay mga igdulungog sa pagpatalinghug, magpatalinghug.

⁸Men somt föll i god jord, och när det hade vuxit upp, bar det hundrafaldig frukt.» Sedan han hade talat detta, sade han med hög röst: »Den som har öron till att höra, han höre.»

⁹Ug ang iyang mga tinon-an nangutana kaniya kong unsa kaha kini nga sambingay.

⁹Då frågade hans lärjungar honom vad denna liknelse betydde.

¹⁰Ug siya miingon: Kaninyo ginatugot ang paghibalo sa mga tinago sa gingharian sa Dios; apan alang sa uban ipaagi sa mga sambingay: aron nga sa pagtan-aw, dili sila makakita, ug sa pagpatalinghug, dili sila makasabut.

¹⁰Han sade: »Eder är givet att lära känna Guds rikes hemligheter, men åt de andra meddelas de i liknelser, för att de med seende ögon intet skola se och med hörande öron intet förstå'.

¹¹Karon ang sambingay mao kini: Ang binhi mao ang pulong sa Dios.

¹¹Så är nu detta liknelsens mening: Säden är Guds ord.

¹²Ug ang mga sa daplin sa dalan mao ang mga nagapatalinghug; unya miabut ang yawa, ug nagakuha sa pulong gikan sa ilang kasingkasing, aron sila dili managtoo ug dili mangaluwas.

¹²Och att den såddes vid vägen, det är sagt om dem som hava hört ordet, men sedan kommer djävulen och tager bort det ur deras hjärtan, för att de icke skola komma till tro och bliva frälsta.

¹³Ug ang mga sa ibabaw sa bato, mao kadto sila nga sa nakapatalinghug, midawat nga malipayon sa pulong; ug kini sila walay gamut, nga sa diyutayng panahon mingtoo, ug sa panahon sa pagsulay, nanghisalaag sila.

¹³Och att den såddes på stengrunden det är sagt om dem, som när de få höra ordet, taga emot det med glädje, men icke hava någon rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund avfalla de.

¹⁴Ug ang nahulog sa taliwala sa kasapinitan, mao kadto sila nga nanagpakadungog, ug sa diha nga nagapadayon sila sa ilang panaw, gilumsan sila sa mga kaguol, ug sa mga bahandi, ug sa mga kalipayan niining kinabuhi; ug wala maghatag ug bunga sa kahingpitan.

¹⁴Och att den föll bland törnena, det är sagt om dem, som när de hava hört ordet, gå bort och låta sig förkvävas av rikedomens omsorger och njutandet av livets goda och så icke föra något fram till mognad.

¹⁵Ug ang sa maayong yuta, mao kadto sila nga may kasingkasing maligdong ug maayo, nga sa pagpakadungog sa pulong, nagtipig niini, ug nagdalag bunga uban ang pailub,

¹⁵Men att den föll i den goda jorden, det är sagt om dem, som när de hava hört ordet, behålla det i rättsinniga och goda hjärtan och bära frukt i ståndaktighet.

¹⁶Ug walay tawo nga sa gidagkutan niya ang usa ka lamparahan, iyang pagatakloban sa tadyaw, kun igabutang kini niya sa ilalum sa higdaanan; kondili igabutang kini sa ibabaw sa tangkawan, aron nga ang mga mosulod makakita sa kahayag.

¹⁶Ingen tänder ett ljus och gömmer det sedan under ett kärl eller sätter det under en bänk, utan man sätter det på en ljusstake, för att de som komma in skola se skenet.

¹⁷Kay walay bisan unsa nga sinalipdanan nga dili madayag; ug walay bisan unsa nga tinago nga dili mahibaloan ug mabutyag.

¹⁷Ty intet är fördolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller är något undangömt, som icke skall bliva känt och komma i dagen.

¹⁸Busa, magmatngon kamo kong giunsa ninyo ang pagpatalinghug; kay ang adunay iya, pagahatagan; ug ang walay iya, bisan pa ang gihunahuna niya nga iya, pagakuhaon kaniya.

¹⁸Akten fördenskull på huru I hören. Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han menar sig hava.»

¹⁹Ug didto miadto kaniya ang iyang inahan ug mga igsoon, ug wala sila makaduol kaniya tungod sa panon sa katawohan.

¹⁹Och hans moder och hans bröder kommo och sökte honom, men för folkets skull kunde de icke komma in till honom.

²⁰Ug gisuginlan siya: Ang imong inahan ug ang imong mga igsoon anaa nanagtindog sa gawas, nga buot makigkita kanimo.

²⁰Då sade man till honom: »Din moder och dina broder stå härutanför och vilja träffa dig.»

²¹Apan siya mitubag ug miingon kanila: Ang akong inahan ug akong mga igsoon mao kining mga nagapatalinghug sa pulong sa Dios, ug nagabuhat niini.

²¹Men han svarade och sade till dem: »Min moder och mina bröder äro dessa, som höra Guds ord och göra det.»

²²Ug nahitabo sa usa niadtong mga adlawa, nga misakay siya ug ang iyang mga tinon-an sa usa ka sakayan, ug siya miingon kanila: Manabuk kita, ug minggikan sila.

²²En dag steg han med sina lärjungar i en båt och sade till dem: »Låt oss fara över sjön till andra sidan.» Och de lade ut.

²³Apan sa nanagsakay sila, si Jesus nahikatulog; ug miabut ang usa ka dakung hangin; ug gisabwan sila, ug nag-ungaw sila sa kadautan.

²³Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned över sjön, och deras båt begynte fyllas med vatten, så att de voro i fara.

²⁴Ug sila miduol kaniya, ug ilang gipukaw siya nga nagaingon: Magtutudlo, Magtutudlo, mangawala kita. Ug nahagmata siya, ug nagbadlong sa hangin ug sa kabangis sa tubig: ug kini mihunong, ug miabut ang kalinaw.

²⁴Då gingo de fram och väckte upp honom och sade: »Mästare, Mästare, vi förgås.» När han så hade vaknat, näpste han vinden och vattnets vågor, och de stillades, och det blev lugnt.

²⁵Ug siya miingon kanila: Hain ang inyong pagtoo? Ug sanglit nangahadlok sila, nanghibulong nga nasig-ingon ang usag usa: Kinsa man diay kini, nga siya nagasugo bisan sa mga hangin ug sa tubig, ug kini nagasugot kaniya?

²⁵Därefter sade han till dem: »Var är eder tro?» Men de hade blivit häpna och förundrade sig och sade till varandra: »Vem är då denne? Han befaller ju både vindarna och vattnet, och de lyda honom.»

²⁶Ug miabut sila sa yuta sa mga taga-Gadara, nga anaa atbang sa Galilea.

²⁶Så foro de över till gerasenernas land, som ligger mitt emot Galileen.

²⁷Ug sa nakakawas na siya sa yuta, didtoy misugat kaniya usa ka tawong hingyawaan gikan sa lungsod; ug sulod sa hataas nga panahon wala siya magsul-ob ug saput, ug wala magpuyo sa bisan unsung balay, kondili sa mga lubnganan.

²⁷Och när han hade stigit i land, kom en man från staden emot honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska lång tid icke hade haft kläder på sig och icke bodde i hus, utan bland gravarna.

²⁸Ug sa nakita niya si Jesus, misinggit siya, ug mihapa sa atubangan niya, ug sa makusog nga tingog miingon: Unsay labut ko kanimo, Jesus, ikaw nga Anak sa Hataas Uyamut nga Dios? Ginapakilooy ko kanimo, ayaw ako pagsakita.

²⁸Då nu denne fick se Jesus, skriade han och föll ned för honom och sade med hög röst: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, son? Jag beder dig, plåga mig icke.»

²⁹Kay ginasugo ni Jesus ang espiritung mahugaw sa paggula gikan sa tawo. Kay kini masabug midakup kaniya; ug siya binantayan, ug ginapus sa mga talikala ug mga posas; ug sa gilugtas niya ang mga gapus, siya giabug sa yawa ngadto sa mga kamingawan.

²⁹Jesus skulle nämligen just bjuda den orene anden att fara ut ur mannen. Ty i lång tid hade han farit svårt fram med mannen; och väl hade denne varit fängslad med kedjor och fotbojor och hållits i förvar, men han hade slitit sönder bojorna och hade av den onde anden blivit driven ut i öknarna.

³⁰Ug si Jesus nangutana kaniya: Kinsay imong ngalan? Ug siya miingon: Legion kay daghan ang mga yawa nga misulod kaniya.

³⁰Jesus frågade honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade: »Legion.» Ty det var många onda andar som hade farit in i honom.

³¹Ug sila nagpakilooy kaniya nga dili niya paadtoon sila sa kahiladman.

³¹Och dessa bådo Jesus att han icke skulle befalla dem att fara ned i avgrunden.

³²Karon, didto may usa ka panon sa daghang mga baboy nga nagaungad sa bukid; ug sila nagapakilooy kaniya nga iyang tugotan sila sa pagsulod sa mga baboy. Ug iyang gitugotan sila.

³²Nu gick där en ganska stor svinhjord i bet på berget. Och de bådo honom att han ville tillstädja dem att fara in i svinen. Och han tillstadde dem det.

³³Ug ang mga yawa nanggula gikan sa tawo ug nanulod sa mga baboy; ug ang panon sa mga baboy midulhog sa makusog gayud sa pangpang ngadto sa lanaw, ug nangalumos.

³³Då gåvo sig de onda andarna åstad ut ur mannen och foro in i svinen. Och hjorden störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade.

³⁴Ug sa pagkakita sa mga nanaglawog kanila sa nahitabo, nangalagiw sila, ug nagsugilon niini sa lungsod ug sa kaumahan.

³⁴Men när herdarna sågo vad som hade skett, flydde de och berättade härom i staden och på landsbygden.

³⁵Ug nangadto sila sa pagtan-aw kong unsa ang nahitabo; ug miduol sila kang Jesus, ug hingkit-an nila ang tawo nga gigulaan sa mga yawa, nga nagalingkod sa tiilan ni Jesus, nagabisti na, ug sa iya nang maayong kaisipan; ug nangahadlok sila.

³⁵Och folket gick ut för att se vad som hade skett. När de då kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.

³⁶Ug sila nga nakakita niini misugilon kanila ngano nga ang hingyawaan naayo na.

³⁶Och de som hade sett händelsen omtalade för dem huru den besatte hade blivit botad.

³⁷Ug ang tanang katawohan sa yuta sa mga taga-Gadara nagpakilooy kang Jesus na mopahawa siya gikan kanila; kay giabut sila sa dakung kahadlok. Ug siya misakay sa sakayan ug mipauli.

³⁷Allt folket ifrån den kringliggande trakten av gerasenernas land bad då Jesus att han skulle gå bort ifrån dem, ty de voro gripna av stor förskräckelse. Så steg han då i en båt för att vända tillbaka.

³⁸Apan ang tawo nga gigulaan sa mga yawa, nagpakilooy kang Jesus nga tugotan siya sa pag-uban kaniya; apan iyang gipapauli siya nga nagaingon:

³⁸Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad honom att få följa honom. Men Jesus tillsade honom att gå, med de orden:

³⁹Pumauli ka sa imong balay, ug isugilon mo kong unsa ka dagku sa mga butang ang gibuhat sa Dios alang kanimo. Ug milakat siya, nga nagamantala sa tibook nga lungsod kong unsa ka dagku sa mga butang ang gibuhat ni Jesus alang kaniya.

³⁹»Vänd tillbaka hem, och förtälj huru stora ting Gud har gjort med dig.» Då gick han bort och förkunnade i hela staden huru stora ting Jesus hade gjort med honom.

⁴⁰Ug sa mipauli si Jesus, ang panon sa katawohan midawat kaniya; kay silang tanan nanaghulat kaniya.

⁴⁰När Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla väntade de på honom.

⁴¹Ug ania karon, may miabut usa ka tawo nga ginganlan si Jairo, ug siya usa ka punoan sa sinagoga; ug siya mihapa sa tiilan ni Jesus ug nagpakilooy kaniya nga moadto siya sa iyang balay;

⁴¹Då kom där en man, vid namn Jairus, som var föreståndare för synagogan. Denne föll ned för Jesu fötter och bad honom att han skulle komma till hans hus;

⁴²Kay siya may bugtong anak nga babaye, nga may napulo ug duha ka tuig ang panuigon, ug kini himalatyon. Apan sa naglakat siya, ang mga panon sa katawohan mipiit kaniya.

⁴²ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv år gammal, som låg för döden. Men under det att han var på väg dit, trängde folket hårt på honom.

⁴³Ug usa ka babaye nga ginatalinug-an sulod sa napulo ug duha na ka tuig nga naghurot sa tanan niyang kabuhian sa pagbayad sa mga mananambal, ug wala siya mamaayo ni bisan kinsa kanila.

⁴³Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år och icke hade kunnat botas av någon.

⁴⁴Miduol sa likod niya, ug mihikap sa sidsid sa iyang bisti, ug gilayon mitang-on ang talinugo niya.

⁴⁴Hon närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel, och strax stannade hennes blodgång

⁴⁵Ug miingon si Jesus: Kinsa ang mihikap kanako? Ug sa nanaglimod ang tanan, miingon si Pedro ug sila nga diha uban kaniya; Magtutudlo, ginadotdot ug ginapiit ka sa mga panon sa katawohan, ug moingon ka: Kinsa ang mihikap kanako?

⁴⁵Men Jesus frågade: »Vem var det som rörde vid mig?» Då alla nekade till att hava gjort det, sade Petrus: »Mästare, hela folkhopen trycker och tränger dig ju.»

⁴⁶Apan miingon si Jesus: May mihikap kanako, kay hingmatngonan ko nga may gahum migula kanako.

⁴⁶Men Jesus sade: »Det var någon som rörde vid mig; ty jag kände att kraft gick ut ifrån mig.»

⁴⁷Ug sa pagkakita sa babaye nga wala siya masalipdi, miduol siya nga nagakurog, ug sa nagahapa sa atubangan ni Jesus, nag-asoy sa atubangan sa tanang katawohan sa hinungdan sa iyang paghikap kaniya, ug naunsa nga naayo siya gilayon.

⁴⁷Då nu kvinnan såg att hon icke hade blivit obemärkt, kom hon fram bävande och föll ned för honom och omtalade inför allt folket varför hon hade rört vid honom, och huru hon strax hade blivit frisk.

⁴⁸Ug si Jesus miingon sa babaye: Anak, ang imong pagtoo nagluwas kanimo; lumakaw ka sa pakigdait.

⁴⁸Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.»

⁴⁹Samtang nagsulti pa siya, may usa nga miabut gikan sa balay sa punoan sa sinagoga, nga nagaingon: Patay na ang imong anak nga babaye, ayaw na pagbudlaya ang Magtutudlo.

⁴⁹Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»

⁵⁰Apan si Jesus sa pagkadungog niini, mitubag kaniya: Ayaw kahadlok, tomoo ka lamang, ug maluwas siya.

⁵⁰Men när Jesus hörde detta, sade han till honom: »Frukta icke; tro allenast, så får hon liv igen.»

⁵¹Ug sa misulod siya sa balay, wala niya pasudla bisan si kinsa gawas kang Pedro, ug kang Juan, ug kang Jacobo, ug ang amahan, ug ang inahan sa dalaga.

⁵¹Och när han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen att gå med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och därtill flickans fader och moder.

⁵²Ug ang tanan nanagpanghilak ug nanagminatay kaniya; apan si Jesus miingon: Dili kamo managhilak; kay wala siya mamatay, kondili nagakatulog.

⁵²Och alla gräto och jämrade sig över henne. Men han sade: »Gråten icke; hon är icke död, hon sover.»

⁵³Ug sila nangatawa sa pagbiaybiay kaniya, sa hingbaloan nila nga patay na.

⁵³Då hånlogo de åt honom, ty de visste ju att hon var död.

⁵⁴Apan si Jesus sa nagakupot kaniya sa kamot, misangpit nga nagaingon: Inday, bumangon ka.

⁵⁴Men han tog henne vid handen och sade med hög röst: »Flicka, stå upp.»

⁵⁵Ug ang iyang espiritu miuli ug mitindog siya gilayon. Ug nagsugo si Jesus nga hatagan kini siya ug pagkaon.

⁵⁵Då kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han tillsade att man skulle giva henne något att äta.

⁵⁶Ug nanghitingala ang mga ginikanan niya; apan siya nagsugo kanila nga dili sila magsugilon kang bisan kinsa sa nahitabo.

⁵⁶Och hennes föräldrar blevo uppfyllda av häpnad; men han förbjöd dem att för någon omtala vad som hade skett.