¹Ug gitigum niya ang napulo ug duha ka mga tinon-an, ug iyang gihatagan sila ug gahum ug pagbulot-an ibabaw sa tanang mga yawa, ug sa pag-ayo sa mga sakit.

¹Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet över alla onda andar, så ock makt att bota sjukdomar.

²Ug iyang gisugo sila sa pagwali sa gingharian sa Dios, ug sa pag-ayo sa mga masakiton.

²Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka.

³Ug siya miingon kanila: Dili kamo magdala bisan unsa alang sa inyong panaw, bisan sungkod, bisan balonan, bisan tinapay, bisan salapi; dili usab magbaton ug duha ka saput.

³Och han sade till dem: »Tagen intet med eder på vägen, varken stav eller ränsel eller bröd eller penningar, och haven icke heller dubbla livklädnader.

⁴Ug sa bisan unsang balay nga inyong pagasudlan, magpabilin kamo didto, ug gikan didto manlakaw.

⁴Och när I haven kommit in något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.

⁵Ug bisan kinsa nga dili modawat kaninyo, sa pagpahawa ninyo niadtong lungsora, paphaa ninyo ang abug sa inyong mga tiil, aron sa pagpamatuod batok kanila.

⁵Och om man någonstädes icke tager emot eder, så gån bort ifrån den staden, och skudden stoftet av edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»

⁶Ug nanggikan sila ug nangagi sa mga balangay nga nagawali sa Maayong Balita, ug nanagpanambal sa bisan diin dapit.

⁶Och de gingo ut och vandrade igenom landet, från by till by, och förkunnade evangelium och botade sjuka allestädes.

⁷Karon si Herodes nga tetrarca nakadungog sa tanan nga nabuhat; ug nalibug siya pag-ayo, tungod kay giingon sa uban, nga si Juan nabanhaw gikan sa mga minatay.

⁷Men när Herodes, landsfursten, fick höra om allt detta som skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade: »Det är Johannes, som har uppstått från de döda.»

⁸Ug sa uban, nga si Elias mitungha; ug sa uban, nga usa sa mga karaan nga manalagna nabanhaw.

⁸Men andra sade: »Det är Elias, som har visat sig.» Andra åter sade: »Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.»

⁹Ug si Herodes miingon: Si Juan gipunggotan ko sa ulo; apan, kinsa ba kini nga mahitungod kaniya akong hingdunggan kining mga butanga? Ug siya naninguha nga makakita kaniya.

⁹Men Herodes själv sade: »Johannes har jag låtit halshugga. Vem är då denne, som jag hör sådant om?» Och han sökte efter tillfälle att få se honom.

¹⁰Ug sa nahiuli ang mga apostoles, sila nagpahayag kaniya sa mga butang nga ilang nabuhat. Ug iyang gidala sila ug miadto sa hawa, ngadto sa lungsod nga ginganlan Betsaida.

¹⁰Och apostlarna kommo tillbaka och förtäljde för Jesus huru stora ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan till en stad som hette Betsaida, där de kunde vara allena.

¹¹Apan ang mga panon sa katawohan, sa nakaalinggat niini, misunod kaniya; ug iyang gidawat sila, ug gisultihan sila mahitungod sa gingharian sa Dios, ug ang nagkinahanglan nga tambalan, iyang giayo.

¹¹Men när folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han lät dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem som behövde botas gjorde han friska.

¹²Ug misugod ang kahaponon; ug ang napulo ug duha miabut, ug miingon kaniya: Palakta ang panon sa katawohan aron sila makaadto sa mga balangay ug sa kaumahan nga naglibut, ug mamahulay sila ug mangitag mga kalan-on; kay ania kita dinhi sa dapit sa kamingawan.

¹²Men dagen begynte nalkas sitt slut. Då trädde de tolv fram och sade till honom: »Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och gårdarna häromkring och skaffa sig härbärge och få mat; vi äro ju här i en öde trakt.»

¹³Apan siya miingon kanila: Hatagi ninyo sila ug pagkaon. Ug sila miingon: Ang ania kanato dili molabaw sa lima ka tinapay ug duha ka isda; gawas kong mangadto kami sa pagpalit ug makaon alang niining tanang katawohan.

¹³Men han sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade: »Vi hava icke mer än fem bröd och två fiskar, såframt vi icke skola gå bort och köpa mat åt allt detta folk.»

¹⁴Kay sila may lima ka libo ka mga lalake. Ug miingon siya sa iyang mga tinon-an: Palingkora ninyo sila sa pinundok, tagkalim-an ang usa ka pundok.

¹⁴Där voro nämligen vid pass fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: »Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller så omkring i vart.»

¹⁵Ug sila nagbuhat sa ingon, ug nagpalingkod kanilang tanan.

¹⁵Och de gjorde så och läto dem alla lägga sig ned.

¹⁶Ug siya mikuha sa lima ka tinapay ug duha ka isda, ug sa mihangad sa langit, siya nanalangin kanila, ug nagtipiktipik, ug naghatag sa mga tinon-an aron ibutang sa atubangan sa panon sa katawohan.

¹⁶Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och säg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket.

¹⁷Ug nangaon sila, ug nangabusog ang tanan; ug may natigum nga napulo ug duha ka bukag sa mga tinipik nga nahabilin kanila.

¹⁷Och de åto alla och blevo mätta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar.

¹⁸Ug nahitabo nga sa nagaampo siya sa hilit, ang mga tinon-an didto uban kaniya; ug siya nangutana kanila nga nagaingon: Kinsa kono ako matud sa mga panon sa katawohan?

¹⁸När han en gång hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans lärjungar hos honom. Och han frågade dem och sade: »Vem säger folket mig vara?»

¹⁹Ug sila, sa nagatubag, miingon: Si Juan nga Bautista; apan ang uban nagaingon, si Elias; ug ang uban nagaingon, nga usa sa mga karaang manalagna nabanhaw.

¹⁹De svarade och sade: »Johannes döparen; dock säga andra Elias; andra åter säga: 'Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.'»

²⁰Ug siya miingon kanila: Apan kamo, unsa man ang pulong ninyo kong kinsa ako? Ug sa mitubag si Pedro miingon: Ang Cristo sa Dios.

²⁰Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade: »Guds Smorde.»

²¹Apan siya nagtugon kanila, ug nagsugo kanila sa dili pagsugilon niini kang bisan kinsa nga tawo;

²¹Då förbjöd han dem strängeligen att säga detta till någon.

²²Nga nagaingon: Ang Anak sa tawo kinahanglan magaantus sa daghang mga butang, ug igasalikway sa mga anciano ug sa mga pangulong sacerdote, ug sa mga escriba, ug pagapatyon, ug mabanhaw sa ikatolo ka adlaw.

²²Och han sade: »Människosonen måste lida mycket, och han skall bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och skall bliva dödad, men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

²³Ug miingon siya sa tanan: Kong kinsa ang buot magsunod kanako, mag-dumili siya sa iyang kaugalingon, ug magpas-an sa iyang cruz sa matag-adlaw, ug sumunod kanako.

²³Och han sade till alla: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så följe han mig.

²⁴Kay bisan kinsa nga buot magluwas sa iyang kinabuhi, kini mawala kaniya; apan bisan kinsa nga mawad-an sa iyang kinabuhi tungod kanako, kini maluwas niya.

²⁴Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall bevara det.

²⁵Kay unsay kapuslanan sa usa ka tawo kong maangkon niya ang tibook nga kalibutan, ug mawala kun mapilde kaniya ang iyang kaugalingon?

²⁵Och vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men mister sig själv eller själv går förlorad?

²⁶Kay bisan kinsa nga maulaw tungod kanako ug sa akong mga pulong igakaulaw siya sa Anak sa tawo kong kini moabut sa iyang himaya ug sa himaya sa Amahan, ug sa mga balaang manolonda.

²⁶Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet.

²⁷Apan ako nagaingon kaninyo sa pagkamatuod gayud, nga adunay uban sa mga nagatindog dinhi nga dili makatilaw sa kamatayon hangtud nga makita nila ang gingharian sa Dios.

²⁷Men sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike.»

²⁸Ug nahitabo sa mga walo ka adlaw sa human kining mga pagsaysay, nga iyang gidala si Pedro ug si Juan ug si Jacobo, ug mitungas sa bukid sa pag-ampo.

²⁸Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att bedja.

²⁹Ug sa nagaampo siya, ang dagway sa iyang nawong nabalhin, ug ang iyang bisti miputi ug misilaw.

²⁹Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blevo skinande vita.

³⁰Ug ania karon, may duha ka tawo nakigsulti kaniya nga mao si Moises ug si Elias;

³⁰Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias.

³¹Nga nanungha nga may himaya, ug nanagsulti mahitungod sa iyang kamatayon nga haduol nang pagatumanon niya sa Jerusalem.

³¹De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken han skulle fullborda i Jerusalem.

³²Karon si Pedro ug ang mga kauban niya hilabihan nga nakakatulog; apan sa ilang paghimata nakita nila ang iyang himaya, ug ang duha ka tawo nga nagtindog uban kaniya.

³²Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som stodo hos honom.

³³Ug nahitabo, nga sa ilang pagbulag kaniya si Pedro miingon kang Jesus: Magtutudlo, maayo nga pabilin kita dinhi; ug magbuhat kita ug tolo ka payag; usa alang kanimo, usa alang kang Moises, ug usa alang kang Elias; sa wala siya magpanghibalo sa iyang gisulti.

³³När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus: »Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Moses och en åt Elias.» Han visste nämligen icke vad han sade.

³⁴Ug samtang nagasulti siya niining mga butanga, may miabut usa ka panganod, nga naglandong kanila; ug sila nahadlok sa diha nga nahisulod sila sa panganod.

³⁴Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de blevo förskräckta, när de trädde in i skyn.

³⁵Ug usa ka tingog migula gikan sa panganod nga nagaingon: Kini mao ang akong Anak, akong pinili; kaniya magpatalinghug kamo.

³⁵Och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min Son, den utvalde; hören honom.»

³⁶Ug sa miabut ang tingog, si Jesus hingkaplagan nga nag-inusara. Ug nangahilum sila, ug wala magsugilon kang bisan kinsa niadtong mga adlawa sa bisan unsang butang nga ilang hikit-an.

³⁶Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där allena. -- Och de förtego detta och omtalade icke för någon på den tiden något av vad de hade sett.

³⁷Ug nahitabo sa sunod nga adlaw, sa paglugsong nila gikan sa bukid, misugat kaniya ang usa ka dakung panon sa katawohan.

³⁷När de dagen därefter gingo ned från berget, hände sig att mycket folk kom honom till mötes.

³⁸Ug ania karon, usa ka tawo gikan sa panon sa katawohan, misinggit nga nagaingon: Magtutudlo, ako nagapakilooy kanimo nga imong tan-awon ang akong anak nga lalake, kay siya mao ra ang akong bugtong anak;

³⁸Då ropade en man ur folkhopen och sade: »Mästare, jag beder dig, se till min son, ty han är mitt enda barn.

³⁹Ug ania karon, usa ka espiritu nag-kupot kaniya, ug siya sa kalit mosinggit; ug kini nagapakurog kaniya hangtud nga mobula ang iyang baba, ug halus dili kini mobiya kaniya nga nagasamadsamad kaniya sa hilabihan.

³⁹Det är så, att en ande plägar gripa fatt i honom, och strax skriar han då, och anden sliter och rycker honom, och fradgan står honom om munnen. Och det är med knapp nöd han släpper honom, sedan han har sönderbråkat honom.

⁴⁰Ug nagpakilooy ako sa imong mga tinon-an sa paghingilin niini, ug sila wala makahimo.

⁴⁰Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke.»

⁴¹Ug si Jesus mitubag ug miingon: Ay, kaliwatan nga walay pagtoo ug sukihan, hangtud anus-a ako magapuyo uban kaninyo ug mag-antus kaninyo? Dad-a nganhi ang imong anak.

⁴¹Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru länge måste jag vara hos eder och härda ut med eder? För hit din son.»

⁴²Ug sa diha nga nagakaduol na siya, ang yawa nagpahapla kaniya sa yuta, ug gipakurog siya sa hilabihan. Apan si Jesus nagbadlong sa espiritu nga mahugaw, ug giayo niya ang ulitawo, ug siya giuli niya sa iyang amahan.

⁴²Men ännu medan denne var på väg fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. Då tilltalade Jesus den orene anden strängt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka åt hans fader.

⁴³Ug silang tanan nahitingala sa pagkahalangdon sa Dios. Apan samtang ang tanan nahibulong sa tanang mga butang nga gibuhat ni Jesus, siya miingon sa iyang mga tinon-an:

⁴³Och alla häpnade över Guds stora makt. Då nu alla förundrade sig över alla de gärningar som han gjorde, sade han till sina lärjungar:

⁴⁴Ipatidlum kining mga pulonga sa inyong mga igdulongog; kay ang Anak sa tawo igatugyan sa mga kamot sa mga tawo.

⁴⁴»Tagen emot dessa ord med öppna öron: Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer.

⁴⁵Apan sila wala makasabut niining pulonga, ug kini natago gikan kanila, aron dili nila hisabtan; ug sila nahadlok sa pagpangutana kaniya mahatungod nining pulonga.

⁴⁵Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgat för dem, så att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fråga honom om det som han hade sagt.

⁴⁶Ug may miabut nga usa ka paglalisay sa taliwala nila, kong kinsa kanila ang labing daku.

⁴⁶Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst.

⁴⁷Apan sa nakita ni Jesus ang hunahuna sa ilang kasingkasing, mikuha siya sa usa ka bata nga diyutay, ug gibutang siya sa iyang kiliran.

⁴⁷Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn och ställde det bredvid sig

⁴⁸Ug miingon kanila: Bisan kinsa nga magadawat niining diyutayng bata sa akong ngalan, magadawat kanako; ug bisan kinsa nga magadawat kanako, magadawat sa nagsugo kanako. Kay ang labing diyutay sa taliwala ninyong tanan, mao ang mahimong daku.

⁴⁸och sade till dem: »Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland eder alla, han är störst.

⁴⁹Ug si Juan mitubag ug mingon: Magtutudlo, among hingkit-an ang usa nga nagahingilin sa mga yawa sa imong ngalan, ug siya among gidid-an kay siya wala magsunod uban kanamo.

⁴⁹Och Johannes tog till orda och sade: »Mästare, sågo huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke följde med oss.»

⁵⁰Apan si Jesus miingon kaniya: Ayaw pagdid-i siya; kay ang dili batok kaninyo, dapig siya kaninyo.

⁵⁰Men Jesus sade till honom: »Hindren honom icke; ty den som icke är emot eder, han är för eder.»

⁵¹Ug nahitabo nga sa haduol na moabut ang mga adlaw nga siya pagabayawon, sa malig-on nga nawong mipadulong siya sa Jerusalem.

⁵¹Då nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslöt han att ställa sin färd till Jerusalem.

⁵²Ug nagpadalag mga sulogoon una kaniya, ug sila miadto, ug misulod sa usa ka balangay sa mga Samariahanon, sa pagpangandam alang kaniya.

⁵²Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och kommo in i en samaritisk by för att reda till åt honom.

⁵³Ug sila wala modawat kaniya, tungod kay ang iyang nawong nagapakita nga nagapadulong siya sa Jerusalem.

⁵³Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på färd till Jerusalem.

⁵⁴Ug sa pagkakita niini sa iyang mga tinon-an nga si Jacobo ug si Juan, sila miingon: Ginoo, buot ba ikaw nga magsugo kami nga manaug ang kalayo gikan sa langit ug magsunog kanila, ingon sa gibuhat usab ni Elias?

⁵⁴När de båda lärjungarna Jakob i och Johannes förnummo detta, sade de: »Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?»

⁵⁵Apan milingi si Jesus, ug nagbadlong kanila, ug miingon: Wala kamo manghibalo kong unsang espirituha ang anaa kaninyo.

⁵⁵Då vände han sig om och tillrättavisade dem.

⁵⁶Kay ang Anak sa tawo wala moanhi sa paglaglag sa mga kinabuhi sa mga tawo, kondili sa pagluwas kanila. Ug nangadto sila sa laing balangay.

⁵⁶Och de gingo till en annan by.

⁵⁷Ug nahitabo nga sa nagpanlakaw sila sa dalan, may usa ka tawo miingon kaniya: Ginoo, monunot ako kanimo bisan asa ikaw moadto.

⁵⁷Medan de nu färdades fram på vägen, sade någon till honom: »Jag vill följa dig, varthelst du går.

⁵⁸Ug si Jesus miingon kaniya: Ang mga milo adunay mga lungib, ug ang mga langgam sa langit adunay mga salag; apan ang Anak sa tawo walay dapit kapaurarayan sa iyang ulo.

⁵⁸Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud.»

⁵⁹Ug siya miingon sa usa Numunot ikaw kanako. Apan siya miingon: Ginoo, tugoti una ako sa pag-adto ug paglubong sa akong amahan.

⁵⁹Och till en annan sade han: »Föl; mig.» Men denne svarade: »Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.»

⁶⁰Apan si Jesus miingon kaniya: Pasagdi ang mga patay nga maglubong sa ilang kaugalingong mga minatay; apan lumakaw ka ug magmantala sa gingharian sa Dios.

⁶⁰Då sade han till honom: »Låt de döda begrava sina döda; men gå du åstad och förkunna Guds rike.»

⁶¹Ug may usa usab nga miingon kaniya: Ako mosunod kanimo, Ginoo; apan tugoti una ako sa pagpanamilit kanila nga atua sa akong balay.

⁶¹Åter en annan sade: »Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd mig att först taga avsked av dem som höra till mitt hus.»

⁶²Apan si Jesus miingon kaniya: Walay tawo nga, sa makakupot sa iyang kamot sa daro, ug sa magalingi, takus sa gingharian sa Dios.

⁶²Då svarade Jesus honom: »Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.»