¹Ug misugod na usab siya sa pag-panudlo sa daplin sa dagat. Ug didto midugok kaniya ang usa ka daku gayud nga panon sa katawohan, sa pagkaagi nga misakay siya sa sakayan, ug milingkod sa dagat, ug ang tibook panon sa katawohan didto sa yuta daplin sa dagat.

¹Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.

²Ug siya nagtudlo kanila ug daghang mga butang pinaagi sa mga sambingay, ug siya miingon kanila sa iyang pagtudlo:

²Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:

³Pamati kamo: Ania karon, ang magpupugas milakaw sa pagpugas;

³»Hören! En såningsman gick ut för att så.

⁴Ug nahitabo nga, sa nagapugas siya, ang usa ka bahin sa binhi nahulog sa daplin sa dalan, ug midugok ang mga langgam sa langit ug nagtuka kanila.

⁴Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

⁵Ug ang uban nahulog sa kabatoan, diin walay daghang yuta; ug gilayon miturok kini tungod kay walay kalawom ang yuta.

⁵Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

⁶Ug sa pagsubang sa adlaw nangalawos, ug tungod kay walay gamut, nangalaya.

⁶men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.

⁷Ug ang uban nahulog sa kasapinitan, ug mitubo ang mga sapinit, ug naglumos kanila ug wala kini makapamunga.

⁷Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.

⁸Ug ang uban nahulog sa maayong yuta, ug namunga, nga nagatubo ug nagadaku; ug nagpamunga sa tinagkatloan; sa tinagkan-uman; ug sa tinaggatus.

⁸Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

⁹Ug siya miingon kanila: Ang adunay mga igdulungog sa pagpatalinghug, magpatalinghug;

⁹Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»

¹⁰Ug sa diha nga siya na lamang usa, nanagpangutana ang mga nanag-alirong kaniya uban sa napulo ug duha nahatungod sa mga sambingay.

¹⁰När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.

¹¹Ug siya miingon kanila: Kaninyo gitugot ang paghibalo sa tinago sa gingharian sa Dios, apan sa mga atua sa gawas ang tanang mga butang ginahimo sa mga sambingay;

¹¹Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,

¹²Aron nga sa pagtan-aw, makakita sila, ug dili makatukib; ug sa pagpatalinghug, makadungog sila, ug dili makasabut; tingali unya ug mangakabig sila, ug pagapasayloon sa ilang mga sala.

¹²för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»

¹³Ug siya nag-ingon kanila: Wala ba kamo mahibalo niini nga sambingay? ug unsaon ninyo paghibalo sa tanang mga sambingay?

¹³Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --

¹⁴Ang magpupugas mao ang nagapugas sa pulong.

¹⁴Vad såningsmannen sår är ordet.

¹⁵Ug kini mao ang mga sa daplin sa dalan, diin ginapugas ang pulong, ug sa pagkadungog nila, dihadiha miabut si satanas, ug gikuha ang pulong nga gipugas sa ilang mga kasingkasing.

¹⁵Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.

¹⁶Ug ingon usab niini ang mga gipugas sa mga kabatoan, nga sa pagkadungog nila sa pulong, dihadiha ilang gidawat uban sa kalipay.

¹⁶Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,

¹⁷Ug sila walay gamut sa ilang kaugalingon, busa milungtad sa diyutayng panahon lamang, unya sa pag-abut sa kagul-anan, kun paglutos tungod sa pulong, gilayon sila mahipangdol.

¹⁷men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.

¹⁸Ug ang uban mao ang mga gipugas sa mga kasapinitan; kini mao ang mga nagapatalinghug sa pulong;

¹⁸Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,

¹⁹Ug ang mga pag-atiman niining kalibutan, ug ang limbong sa mga bahandi, ug ang kaibug alang sa uban nga butang milumos sa pulong ug kini wala makapamunga.

¹⁹men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.

²⁰Ug kadto mao ang mga gipugas sa yutang maayo: ang mga nagapatalinghug sa pulong, ug nagadawat niini ug nagapamunga: ang usa sa tinagkatloan; ang usa sa tinagkan-uman; ug ang usa sa tinaggatus.

²⁰Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

²¹Ug siya nag-ingon kanila: Ginadala ba ang lamparahan aron ibutang sa ilalum sa taksanan kun sa ilalum sa higdaanan? Dili ba aron itungtung sa tangkawan?

²¹Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.

²²Kay walay hingsalipdan gawas nga kini igapadayag; ingon man walay bisan unsa nga natago kondili nga kini igapahayag.

²²Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.

²³Kong kinsa ang adunay mga igdulungog sa pagpatalinghug, magpatalinghug.

²³Om någon har öron till att höra, så höre han.»

²⁴Ug siya nag-ingon kanila: Magmatngon kamo sa inyong ginapatalinghugan; sa taksanan nga ginataksan ninyo, pagatakson kamo; ug kamo nga nagapatalinghug, labaw pa ang igahatag kaninyo.

²⁴Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.

²⁵Kay ang adunay iya, pagahatagan; ug ang walay iya, bisan pa ang iya pagakuhaon gikan kaniya.

²⁵Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»

²⁶Ug miingon siya: Maingon man niini ang gingharian sa Dios, sama sa usa ka tawo nga nagasabwag ug binhi sa yuta.

²⁶Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;

²⁷Ug matulog ug mobangon sa gabii ug sa adlaw, ug ang binhi moturok ug motubo sa paagi nga dili siya mahibalo.

²⁷och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.

²⁸Ang yuta sa iyang kaugalingon nagapamunga; ang nahauna ang gitib, unya ang uhay, sa human niana ang matimgas nga lugas sa uhay.

²⁸Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.

²⁹Apan sa mahinog na ang bunga gilayon galabon niya kay miabut na ang ting-ani.

²⁹När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»

³⁰Ug miingon siya: Sa unsa igapakasama ta ang gingharian sa Dios? Kun sa unsa bang sambingay ato siyang ipahayag?

³⁰Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?

³¹Sama kini sa usa ka lugas nga mostaza nga kong ikapugas na sa yuta, bisan mao siya ang labing diyutay sa tanang mga binhi nga anaa sa yuta;

³¹Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;

³²Apan unya sa napugas na, magatubo ug magadaku siya labi pa sa tanang utanon; ug magapananga ug dagkung mga sanga, sa pagkaagi nga ang mga kalanggaman sa langit makabatug sa ilalum sa iyang mga landong.

³²men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»

³³Ug sa daghan pang mga sambingay nga sama niini siya nagasulti kanila sa pulong, sumala sa mahimo nila sa pagpatalinghug.

³³I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;

³⁴Ug sa walay sambingay, wala siya magasulti kanila; apan sa hilit ginasaysay niya sa iyang mga tinon-an ang tanang mga butang.

³⁴och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.

³⁵Ug niadtong adlawa, sa pagka-hapon na, siya miingon kanila: Mangadto kita sa tabok.

³⁵Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»

³⁶Ug sa gibiyaan nila ang panon sa katawohan, ilang gidala siya, uban kanila ingon nga didto siya sa sakayan. Ug didto may mga laing sakayan uban kaniya.

³⁶Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.

³⁷Ug mihuros ang usa ka dakung hangin, ug ang mga balud misabaw sa sakayan, sa pagkaagi nga kini natugob na.

³⁷Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.

³⁸Ug siya didto sa ulin nagakatulog nga nagaunlan. Ug ilang gipukaw siya ug nag-ingon kaniya: Magtutudlo, dili ka ba mabalaka nga mangawala kita?

³⁸Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»

³⁹Ug nahagmata siya, ug gibadlong niya ang hangin, ug giingon niya ang dagat: Humilum, humonong ka. Ug mihunong ang hangin, ug miabut ang usa ka dakung kalinaw.

³⁹När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.

⁴⁰Ug siya miingon kanila: Nganong nangahadlok kamo sa ingon? Wala pa ba kamoy pagtoo?

⁴⁰Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»

⁴¹Ug sila nangahadlok sa hilabihan gayud, ug nasig-ingon ang usa ug usa: Kinsa man diay kini, nga bisan pa ang hangin ug ang dagat nagasugot kaniya?

⁴¹Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»