¹Sila nga nanagsalig kang Jehova Maingon sa bukid nga Sion, nga dili matarug, kondili magapabilin sa walay katapusan.

¹En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

²Maingon nga sa Jerusalem nanaglibut ang kabukiran, Ingon niini si Jehova nagalibut sa iyang katawohan Sukad karon ngadto sa umalabut ug sa walay katapusan.

²Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

³Kay ang baras sa kadautan dili mahamutang sa ibabaw sa bahin sa mga matarung; Aron ang mga matarung dili makabakyaw sa ilang mga kamot ngadto sa kasal-anan.

³Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

⁴Buhata ang kaayohan, Oh Jehova, niadtong mga tawong maayo, Ug ngadto kanila nga mga matul-id sa ilang mga kasingkasing.

⁴Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

⁵Apan alang niadtong mga mingtipas ngadto sa ilang mga dalan nga baliko, Si Jehova mao ang magamando kanila uban sa mga mamumuhat sa kasal-anan. Ang pakigdait sa ibabaw sa Israel.

⁵Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!