1Gikan sa mga kahiladman, nagtuaw ako kanimo, Oh Jehova.
1En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2Ginoo, patalinghugi ang akong tingog: Papatalinghugi sa imong mga igdulungog Ang tingog sa akong mga pagpangaliyupo.
2Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
3Kong ikaw, Jehova, magatimaan pa unta sa mga kasal-anan, Oh Ginoo, kinsa ba ang arang makabarug?
3Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
4Apan adunay pagpasaylo diha kanimo, Aron ikaw takus gayud nga kahadlokan.
4Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
5Nagahulat ako kang Jehova, ang akong kalag nagahulat, Ug sa iyang pulong milaum ako.
5Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
6Ang akong kalag nagahulat sa Ginoo Labaw niadtong mga magbalantay nga nanagpaabut sa kabuntagon; Oo, labaw kay sa mga tawong-magbalantay nga nagapaabut sa kabuntagon.
6Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
7Oh Israel, lumaum ka kang Jehova; Kay kang Jehova anaa ang mahigugmaong-kalolot, Ug kaniya anaa ang madagayaong pagtubos.
7Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
8Ug siya magatubos sa Israel Gikan sa tanan niyang mga kasal-anan.
8Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.