1Haduol sa mga suba sa Babilonia, Didto kami nanaglingkod, oo, nanaghilak kami, Sa nahinumdum kami sa Sion.
1Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.
2Sa ibabaw sa mga tangbo didto sa kinataliwad-an niini Gipamitay namo ang among mga alpa.
2I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.
3Kay didto, sila nga mingdala kanamo nga mga binihag, nanagpangayo kanamo ug mga awit, Ug sila nga nanagsakit kanamo nanagpangayo kanamo ug kalipay, nga nagaingon : Awiti kami ug usa sa mga awit sa Sion.
3Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»
4Unsaon namo sa pag-awit sa alawiton ni Jehova Sa yuta nga dili amo?
4Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
5Kong mahikalimot ako kanimo, Oh Jerusalem, Pahikalimti sa akong toong kamot ang iyang pagkabatid .
5Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.
6Papilita ang akong dila sa alingagngag sa akong baba, Kong ako dili mahinumdum kanimo; Kong ang Jerusalem dili ko palabihon Ibabaw sa akong dakung kalipay.
6Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
7Hinumdumi, Oh Jehova, batok a mga anak sa Edom Ang adlaw sa Jerusalem; Nga nanag-ingon: Gun-oba siya, gunoba siya, Bisan hangtud ngadto sa mga patukoranan niana.
7Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»
8Oh anak nga babaye sa Babilonia, ikaw nga pagalaglagon, Malipayon siya, nga magabalus kanimo Ingon sa imong pag-alagad kanamo.
8Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
9Magamalipayon siya nga magakuha ug magasalibay sa imong mga kabataan Batok sa bato.
9Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.