¹Diin ba padulong ang imong hinigugma, Oh ikaw labing maanyag sa mga kababayen-an? Hain ba padulong ang imong hinigugma, Aron nga kami mangita kaniya uban kanimo?

¹»Min vän har gått ned till sin lustgård, till sina välluktrika blomstersängar, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor.

²Ang akong hinigugma miadto sa iyang tanaman, Ngadto sa tugkanan sa mga igpapahumot, Aron sa pagkaon sulod sa mga tanaman, ug sa pagkuha ug mga lirio.

²Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

³Ako iya man sa akong hinigugma, ug ang akong hinigugma ako: Siya nagapasibsib sa iyang panon sa mga carnero diha sa kaliriohan.

³Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig såsom Jerusalem, överväldigande såsom en härskara.

⁴Maanyag man ikaw, Oh hinigugma ko, ingon sa Tirsa, Matahum ingon sa Jerusalem, Makalilisang ingon sa usa ka panon sa kasundalohan uban sa mga bandila.

⁴Vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gilead.

⁵Ilingiw ang imong mga mata gikan kanako, Kay sila nakadaug kanako. Ang imong buhok ingon sa usa ka panon sa mga kanding, Nga nanglubog ubay sa banghilig sa Galaad.

⁵Dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.

⁶Ang imong mga ngipon sama sa usa ka panon sa mga carnero nga baye, Nga nanungas gikan sa hulogasan; Nga ang tanan nanganak ug kaluha, Ug walay namatyan kanila.

⁶Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja. ----

⁷Ang imong mga tampihak sama sa usa ka book nga granada. Sa luyo sa imong pandong.

⁷Sextio äro drottningarna, och åttio bihustrurna, och tärnorna en otalig skara.

⁸Anaay kan-uman ka reina, ug kawaloan ka mga puyo-puyo, Ug mga ulay nga dili maisip.

⁸Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov. ----

⁹Ang akong salampati, ang akong ulay, usa lamang ; Siya lamang usa ra gikan sa iyang inahan; Siya mao ang pinili niya niadtong nanganak kaniya. Ang mga anak nga babaye nakakita kaniya, ug nagtawag kaniya nga bulahan; Oo , ang mga reina ug ang mga puyo-puyo, ug sila nanagdayeg kaniya.

⁹Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara?

¹⁰Kinsa ba kana siya nga nagalantaw sama sa kabuntagon Matahum ingon sa bulan, Matin-aw ingon sa adlaw, Makalilisang ingon sa usa ka panon sa kasundalohan inubanan sa bandila.

¹⁰Till valnötslunden gick jag ned, för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor.

¹¹Ako miadto sa tanaman sa mga almendras, Sa pagtan-aw sa mga tanum sa walog, Sa pagtan-aw kong namulak na ba ang parras, ug namutot na ba ang granada.

¹¹Oförtänkt satte mig då min kärlek upp på mitt furstefolks vagnar.

¹²Sa wala ko pa hibaloi, ang akong kalag mipahaluna kanako Sa taliwala sa mga carro sa akong harianong lungsod.

¹²»Vänd om, vänd om, du brud från Sulem, vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.» »Vad finnen I att se hos bruden från Sulem, där hon rör sig såsom i vapendans?»

¹³Pauli, pauli, Oh Sulamitanhon; Pauli, pauli, aron kami makasud-ong kanimo. Ngano nga motan-aw kamo sa Sulamitanhon, Ingon sa sayaw sa Mahanaim?