1 Ger afonydd Babilon yr oeddem yn eistedd ac yn wylo wrth inni gofio am Seion.
1Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.
2 Ar yr helyg yno bu inni grogi ein telynau,
2I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.
3 oherwydd yno gofynnodd y rhai a'n caethiwai am g�n, a'r rhai a'n hanrheithiai am ddifyrrwch. "Canwch inni," meddent, "rai o ganeuon Seion."
3Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»
4 Sut y medrwn ganu c�n yr ARGLWYDD mewn tir estron?
4Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
5 Os anghofiaf di, Jerwsalem, bydded fy neheulaw'n ddiffrwyth;
5Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.
6 bydded i'm tafod lynu wrth daflod fy ngenau os na chofiaf di, os na osodaf Jerwsalem yn uwch na'm llawenydd pennaf.
6Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
7 O ARGLWYDD, dal yn erbyn pobl Edom ddydd gofid Jerwsalem, am iddynt ddweud, "I lawr � hi, i lawr � hi hyd at ei sylfeini."
7Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»
8 O ferch Babilon, a ddistrywir, gwyn ei fyd y sawl sy'n talu'n �l i ti am y cyfan a wnaethost i ni.
8Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
9 Gwyn ei fyd y sawl sy'n cipio dy blant ac yn eu dryllio yn erbyn y graig.
9Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.