¹ 1 Masc�l. I Ddafydd, pan oedd yn yr ogof. Gweddi.0 Gwaeddaf yn uchel ar yr ARGLWYDD, ymbiliaf yn uchel ar yr ARGLWYDD.

¹En sång av David; en bön, när han var i grottan.

² Arllwysaf fy nghwyn o'i flaen, a mynegaf fy nghyfyngder yn ei bresenoldeb.

²Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

³ Pan yw fy ysbryd yn pallu, yr wyt ti'n gwybod fy llwybr. Ar y llwybr a gerddaf y maent wedi cuddio magl.

³Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

⁴ Edrychaf i'r dde, a gweld nad oes neb yn gyfaill imi; nid oes dihangfa imi, na neb yn malio amdanaf.

⁴När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

⁵ Gwaeddais arnat ti, O ARGLWYDD; dywedais, "Ti yw fy noddfa, a'm rhan yn nhir y rhai byw."

⁵Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

⁶ Gwrando ar fy nghri, oherwydd fe'm darostyngwyd yn isel; gwared fi oddi wrth fy erlidwyr, oherwydd y maent yn gryfach na mi.

⁶Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»

⁷ Dwg fi allan o'm caethiwed, er mwyn imi glodfori dy enw. Bydd y rhai cyfiawn yn tyrru ataf pan fyddi di yn dda wrthyf.

⁷Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.

⁸För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.