1 1 Masc�l. I Asaff.0 Gwrandewch fy nysgeidiaeth, fy mhobl, gogwyddwch eich clust at eiriau fy ngenau.
1En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 Agoraf fy ngenau mewn dihareb, a llefaraf ddamhegion o'r dyddiau gynt,
2Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 pethau a glywsom ac a wyddom, ac a adroddodd ein hynafiaid wrthym.
3Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 Ni chuddiwn hwy oddi wrth eu disgynyddion, ond adroddwn wrth y genhedlaeth sy'n dod weithredoedd gogoneddus yr ARGLWYDD, a'i rym, a'r pethau rhyfeddol a wnaeth.
4det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 Fe roes ddyletswydd ar Jacob, a gosod cyfraith yn Israel, a rhoi gorchymyn i'n hynafiaid, i'w dysgu i'w plant;
5Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 er mwyn i'r to sy'n codi wybod, ac i'r plant sydd heb eu geni eto ddod ac adrodd wrth eu plant;
6Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 er mwyn iddynt roi eu ffydd yn Nuw, a pheidio ag anghofio gweithredoedd Duw, ond cadw ei orchmynion;
7Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 rhag iddynt fod fel eu tadau yn genhedlaeth gyndyn a gwrthryfelgar, yn genhedlaeth �'i chalon heb fod yn gadarn a'i hysbryd heb fod yn ffyddlon i Dduw.
8Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 Bu i feibion Effraim, gwu375?r arfog a saethwyr bwa, droi yn eu holau yn nydd brwydr,
9Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 am iddynt beidio � chadw cyfamod Duw, a gwrthod rhodio yn ei gyfraith;
10De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 am iddynt anghofio ei weithredoedd a'r rhyfeddodau a ddangosodd iddynt.
11De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Gwnaeth bethau rhyfeddol yng ngu373?ydd eu hynafiaid yng ngwlad yr Aifft, yn nhir Soan;
12Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 rhannodd y m�r a'u dwyn trwyddo, a gwneud i'r du373?r sefyll fel argae.
13Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 Arweiniodd hwy � chwmwl y dydd, a thrwy'r nos � th�n disglair.
14Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 Holltodd greigiau yn yr anialwch, a gwneud iddynt yfed o'r dyfroedd di-baid;
15Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 dygodd ffrydiau allan o graig, a pheri i ddu373?r lifo fel afonydd.
16Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Ond yr oeddent yn dal i bechu yn ei erbyn, ac i herio'r Goruchaf yn yr anialwch,
17Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 a rhoi prawf ar Dduw yn eu calonnau trwy ofyn bwyd yn �l eu blys.
18De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Bu iddynt lefaru yn erbyn Duw a dweud, "A all Duw arlwyo bwrdd yn yr anialwch?
19Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Y mae'n wir iddo daro'r graig ac i ddu373?r bistyllio, ac i afonydd lifo, ond a yw'n medru rhoi bara hefyd, ac yn medru paratoi cig i'w bobl?"
20Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
21 Felly, pan glywodd yr ARGLWYDD hyn, digiodd; cyneuwyd t�n yn erbyn Jacob, a chododd llid yn erbyn Israel,
21Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 am nad oeddent yn credu yn Nuw, nac yn ymddiried yn ei waredigaeth.
22eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Yna, rhoes orchymyn i'r ffurfafen uchod, ac agorodd ddrysau'r nefoedd;
23Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 glawiodd arnynt fanna i'w fwyta, a rhoi iddynt u375?d y nefoedd;
24han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 yr oedd pobl yn bwyta bara angylion, a rhoes iddynt fwyd mewn llawnder.
25Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 Gwnaeth i ddwyreinwynt chwythu yn y nefoedd, ac �'i nerth dygodd allan ddeheuwynt;
26Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 glawiodd arnynt gig fel llwch, ac adar hedegog fel tywod ar lan y m�r;
27Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 parodd iddynt ddisgyn yng nghanol eu gwersyll, o gwmpas eu pebyll ym mhobman.
28han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Bwytasant hwythau a chawsant ddigon, oherwydd rhoes iddynt eu dymuniad.
29Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 Ond cyn iddynt ddiwallu eu chwant, a'r bwyd yn dal yn eu genau,
30Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 cododd dig Duw yn eu herbyn, a lladdodd y rhai mwyaf graenus ohonynt, a darostwng rhai dewisol Israel.
31då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 Er hyn, yr oeddent yn dal i bechu, ac nid oeddent yn credu yn ei ryfeddodau.
32Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Felly gwnaeth i'w hoes ddarfod ar amrantiad, a'u blynyddoedd mewn dychryn.
33Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Pan oedd yn eu taro, yr oeddent yn ei geisio; yr oeddent yn edifarhau ac yn chwilio am Dduw.
34När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 Yr oeddent yn cofio mai Duw oedd eu craig, ac mai'r Duw Goruchaf oedd eu gwaredydd.
35De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 Ond yr oeddent yn rhagrithio �'u genau, ac yn dweud celwydd �'u tafodau;
36och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 nid oedd eu calon yn glynu wrtho, ac nid oeddent yn ffyddlon i'w gyfamod.
37Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 Eto, bu ef yn drugarog, maddeuodd eu trosedd, ac ni ddistrywiodd hwy; dro ar �l tro ataliodd ei ddig, a chadw ei lid rhag codi.
38Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 Cofiodd mai cnawd oeddent, gwynt sy'n mynd heibio heb ddychwelyd.
39Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 Mor aml y bu iddynt wrthryfela yn ei erbyn yn yr anialwch, a pheri gofid iddo yn y diffeithwch!
40Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Dro ar �l tro rhoesant brawf ar Dduw, a blino Sanct Israel.
41Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 Nid oeddent yn cofio ei rym y dydd y gwaredodd hwy rhag y gelyn,
42De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 pan roes ei arwyddion yn yr Aifft a'i ryfeddodau ym meysydd Soan.
43då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 Fe drodd eu hafonydd yn waed, ac ni allent yfed o'u ffrydiau.
44Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 Anfonodd bryfetach arnynt a'r rheini'n eu hysu, a llyffaint a oedd yn eu difa.
45han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 Rhoes eu cnwd i'r lindys, a ffrwyth eu llafur i'r locust.
46Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 Dinistriodd eu gwinwydd � chenllysg, a'u sycamorwydd � glawogydd.
47han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 Rhoes eu gwartheg i'r haint, a'u diadell i'r pl�u.
48han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 Anfonodd ei lid mawr arnynt, a hefyd ddicter, cynddaredd a gofid � cwmni o negeswyr gwae �
49Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 a rhoes ryddid i'w lidiowgrwydd. Nid arbedodd hwy rhag marwolaeth ond rhoi eu bywyd i'r haint.
50Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 Trawodd holl rai cyntafanedig yr Aifft, blaenffrwyth eu nerth ym mhebyll Ham.
51Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Yna dygodd allan ei bobl fel defaid, a'u harwain fel praidd trwy'r anialwch;
52Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 arweiniodd hwy'n ddiogel heb fod arnynt ofn, ond gorchuddiodd y m�r eu gelynion.
53Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 Dygodd hwy i'w dir sanctaidd, i'r mynydd a goncrodd �'i ddeheulaw.
54Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 Gyrrodd allan genhedloedd o'u blaenau; rhannodd eu tir yn etifeddiaeth, a gwneud i lwythau Israel fyw yn eu pebyll.
55Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Eto, profasant y Duw Goruchaf a gwrthryfela yn ei erbyn, ac nid oeddent yn cadw ei ofynion.
56Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 Troesant a mynd yn fradwrus fel eu hynafiaid; yr oeddent mor dwyllodrus � bwa llac.
57de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 Digiasant ef �'u huchelfeydd, a'i wneud yn eiddigeddus �'u heilunod.
58De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 Pan glywodd Duw, fe ddigiodd, a gwrthod Israel yn llwyr;
59Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 gadawodd ei drigfan yn Seilo, y babell lle'r oedd yn byw ymysg pobl;
60Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 gadawodd i'w gadernid fynd i gaethglud, a'i ogoniant i ddwylo gelynion;
61han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 rhoes ei bobl i'r cleddyf, a thywallt ei lid ar ei etifeddiaeth.
62Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Ysodd t�n eu gwu375?r ifainc, ac nid oedd g�n briodas i'w morynion;
63Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 syrthiodd eu hoffeiriaid trwy'r cleddyf, ac ni allai eu gweddwon alaru.
64Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Yna, cododd yr Arglwydd, fel o gwsg, fel rhyfelwr yn cael ei symbylu gan win.
65Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 Trawodd ei elynion yn eu holau, a dwyn arnynt warth tragwyddol.
66Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Gwrthododd babell Joseff, ac ni ddewisodd lwyth Effraim;
67Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 ond dewisodd lwyth Jwda, a Mynydd Seion y mae'n ei garu.
68Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Cododd ei gysegr cyn uched �'r nefoedd, a'i sylfeini, fel y ddaear, am byth.
69Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 Dewisodd Ddafydd yn was iddo, a'i gymryd o'r corlannau defaid;
70Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 o fod yn gofalu am y mamogiaid daeth ag ef i fugeilio'i bobl Jacob, ac Israel ei etifeddiaeth.
71Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 Bugeiliodd hwy � chalon gywir, a'u harwain � llaw ddeheuig.
72Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.