¹ 1 C�n. Salm. I feibion Cora. I'r Cyfarwyddwr: ar Mahalath Leannoth. Masc�l. I Heman yr Esrahead.0 O ARGLWYDD, Duw fy iachawdwriaeth, liw dydd galwaf arnat, gyda'r nos deuaf atat.

¹En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

² Doed fy ngweddi hyd atat, tro dy glust at fy llef.

²HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

³ Yr wyf yn llawn helbulon, ac y mae fy mywyd yn ymyl Sheol.

³Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

⁴ Ystyriwyd fi gyda'r rhai sy'n disgyn i'r pwll, ac euthum fel un heb nerth,

⁴Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

⁵ fel un wedi ei adael gyda'r meirw, fel y lladdedigion sy'n gorffwys mewn bedd � rhai nad wyt yn eu cofio bellach am eu bod wedi eu torri ymaith o'th afael.

⁵Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

⁶ Gosodaist fi yn y pwll isod, yn y mannau tywyll a'r dyfnderau.

⁶Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

⁷ Daeth dy ddigofaint yn drwm arnaf, a llethaist fi �'th holl donnau. Sela.

⁷Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

⁸ Gwnaethost i'm cydnabod bellhau oddi wrthyf, a'm gwneud yn ffiaidd iddynt. Yr wyf wedi fy nghaethiwo ac ni allaf ddianc;

⁸Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

⁹ y mae fy llygaid yn pylu gan gystudd. Galwaf arnat ti bob dydd, O ARGLWYDD, ac y mae fy nwylo'n ymestyn atat.

⁹Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

¹⁰ A wnei di ryfeddodau i'r meirw? A yw'r cysgodion yn codi i'th foliannu? Sela.

¹⁰Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

¹¹ A fynegir dy gariad yn y bedd, a'th wirionedd yn nhir Abadon?

¹¹Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

¹² A yw dy ryfeddodau'n wybyddus yn y tywyllwch, a'th fuddugoliaethau yn nhir angof?

¹²Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

¹³ Ond yr wyf fi yn llefain arnat ti am gymorth, O ARGLWYDD, ac yn y bore daw fy ngweddi atat.

¹³Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

¹⁴ O ARGLWYDD, pam yr wyt yn fy ngwrthod, ac yn cuddio dy wyneb oddi wrthyf?

¹⁴Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

¹⁵ Anghenus wyf, ac ar drengi o'm hieuenctid; dioddefais dy ddychrynfeydd, ac yr wyf mewn dryswch.

¹⁵Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁶ Aeth dy ddigofaint drosof, ac y mae dy ymosodiadau yn fy nifetha.

¹⁶Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

¹⁷ Y maent yn f'amgylchu fel llif trwy'r dydd, ac yn cau'n gyfan gwbl amdanaf.

¹⁷Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

¹⁸ Gwnaethost i g�r a chyfaill bellhau oddi wrthyf, a thywyllwch yw fy nghydnabod.

¹⁸De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

¹⁹Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.