1Se, HERREN gør Jorden tom og øde og vender op og ned på dens Overflade, han spreder dens Beboere;
1Ngaiin, TOUPAN lei a awngsakin, a sesak sina, a lumlet dinga, a omte a dalhsak sin hi.
2det går Lægfolk som Præst, Træl som Herre, Trælkvinde som Frue, Køber som Sælger, Långiver som Låntager, Ågerkarl som Skyldner.
2Huan, vantang tunga om bangin siampu tungah leng a om ding; bawipa tunga a om bangin a pu tungah leng a om ding; bawinu tung a om bangin a pi tungah leng a om ding; a leimi tunga a om bangin, a khawngmi tungahleng a om ding; leitawisakmi tunga a om bangin a kianga apung pemi tungah leng a om ding.
3Jorden tømmes og plyndres i Bund og Grund, thi HERREN har talet dette Ord.
3Lei lah awnsak keuhkeuh inleh hih siat dimdemin a om ding; huai lah TOUPAN a chita ngala.
4Jorden blegner og segner, Jorderig sygner og segner, Jordens Højder sygner hen.
4Lei lah a kapin a tul a khovel lah bahin a tul a, leia mi tungnungte a bah uhi.
5Vanhellig blev Jorden under dem, som bor der, thi Lovene krænked de, overtrådte Budet, brød den evige Pagt.
5Lei lah a ommite nuaiah a buahkhinta; dan te ah a talek ua, thuseh lak a hihlamdang ua, khantawn thukhuna a tatlek jiak un.
6Derfor fortærer Forbandelse Jorden, og bøde må de, som bor der. Derfor svides Jordens Beboere bort, kun få af de dødelige levnes.
6Huaijiakin hamsiatin lei a ne khina, a ommite lah siam louh tansak in a omta uh: huaijiakin leia ommite lah a kanglum ua, mi tawm chik kia a om lai uh.
7Druesaften sørger, Vinranken sygner alle de hjertensglade sukker;
7Uain thak lah a kapa, grepgui lah a baha, lungtang nuamte tengteng a mau uhi.
8Håndpaukens Klang er endt, de jublendes Larm hørt op, endt er Citrens Klang.
8Khuangtate kipahna lah a daia, kaihging nuamsa ging lah a daita.
9De drikker ej Vin under Sang, besk smager den stærke Drik.
9Lasa kawmin uai a dawm kei ding uh: ju lah a dawnmite adingin a kha mahmah ding.
10Den øde Stad ligger nedbrudt, stængt er hver Boligs Indgang.
10Buaina khopi chipsakin a omta: kuamah himhim a lut louhnba ding un in chih khakin a omta.
11Man jamrer over Vinen på Gaden, bort er al Glæde svundet; landflygtig er Landets Fryd.
11Uain jiakin kongzingte ah kap husa a oma: nuamna tengteng mialsakin a oma, hiai gam nopna a gamgta.
12I Byen er Øde tilbage, og Porten er hugget i Splinter.
12Khopi ah siatna nutsiatin a oma, a kulh kongkhak lah vuak siatin a omta.
13Thi på Jorden midt iblandt Folkene går det, som når Olietræets Frugt slås ned, som ved Efterslæt, når Vinen er høstet:
13Lei laitakah mi chih lakah hichiin a om sing ngala, olive sing vuak nunga gah a om lai sek bangin leh, grep loh nunga grep maih loh ding a om lai sek bang maiin.
14Disse opløfter Røsten, jubler over HERRENs Storhed, råber fra Vesten:
14Huaiten a aw uh a suah ding ua, a kikou ding uh; TOUPA thupina jiakin tuipi akipanin ngaihtakin a kikou ding uh.
15"Derfor skal I ære HERREN i Østen, på Havets Strande HERRENs, Israels Guds, Navn!"
15Huaijiakin TOUPA tuh Suahlam ah pahtawi un.
16Fra Jordens Grænse hører vi Lovsange: "Hil den retfærdige!" Men jeg siger: Jeg usle, jeg usle, ve mig, Ransmænd raner, Ransmænd raner Ran,
16Kawlmong tawpa lasak i ja, Mi diktatte kiangah thupina om hen, chih la. Himahleh, ken bel, Ka gawng huaihuaia, ka tung gik hi! lepchiahtaka gamtammiten lepchiahtakin a hih uhi, ka chi a.
17Gru og Grav og Garn over dig, som bor på Jorden!
17Leia om aw, lauhuainate, kokhukte, thangte na tungah a om hi.
18Den, der flygter for Gru, skal falde i Grav, og den, der når op af Grav, skal fanges i Garn. Thi Sluserne oventil åbnes, og Jordens Grundvolde vakler.
18Huchiin hichi ahi dinga, lauhuai husa akipana taipa tuh kokhukah a ke dinga; kokhuk sunga kipana pawtkhe toumi thangah a awk ding; tunglama tohlette lah honin a om ngalam lei kingaknate lah a ling hi.
19Jorden smuldrer og smuldrer, Jorden gynger og gynger, Jorden skælver og skælver;
19Lei lah a kitam gawp veka, lei lah hihmanin a om vek a, lei lah nak pitakin a ling hi.
20Jorden raver og raver som drukken og svajer som Vogterens Hytte; tungt ligger dens Brøde på den, den segner og rejser sig ikke.
20Leilah mi zukham bangin a hoi dongdong dinga, bawkta hawt bangin a kihawt ding; a tatlekna lah a tungah giktakin a om ding a, huchiin a puk dinga, a thou nawnta kei ding hi.
21På hin Dag hjemsøger HERREN Himlens Hær i Himlen og Jordens Konger på Jorden.
21Huan, huai ni chiangin hichi ahi dinga, Toupan tunglama mi tungnung pawl lian pipite a gawt ding, leia lei kumpipate toh.
22De slæbes i Fængsel som Fanger, holdes under Lås og Lukke og straffes lang Tid efter.
22Huan, hentate kokhuka pi khawma a om bang un huaite pi khawmin a om ding ua, suangkulha khum in a om ding uh, ni sawttak nungin gawt in a om ding uh.Huai hun chiangin tunga kha zum takin a om dinga, tunga ni zahlak takin a om ding; sepaihte TOUPA lah Zion tang leh Jerusalem khuaah leh, a upate maah, thupitakin lalin a om sing ngala.
23Månen blues og Solen skæmmes, thi Hærskarers HERRE viser, han er Konge på Zions Bjerg, i Jerusalem; for hans Ældstes Øjne er Herlighed.
23Huai hun chiangin tunga kha zum takin a om dinga, tunga ni zahlak takin a om ding; sepaihte TOUPA lah Zion tang leh Jerusalem khuaah leh, a upate maah, thupitakin lalin a om sing ngala.