1Et udsagn om Nineve. En bog om Elkosjiten Nahums Syn.
1Ninevi kho puak gik. Elkos mi Nahum kilakna bu
2En nidkær Gud, en Hævner er HERREN, en Hævner er HERREN og fuld af Vrede, en Hævner er HERREN mod Uvenner, han gemmer på Vrede mod Fjender.
2TOUPa mullit hat Pathian leh phu lak ching ahi; TOUPAN phu a laa, hehnain a dim hi; TOUPAN amah doumite tungah hu a laa, a melmate adingin hehna a khol khawm ahi.
3HERREN er langmodig, hans Kraft er stor, HERREN lader intet ustraffet. I Uvejr og Storm er hans Vej, Skyer er hans Fødders Støv.
3TOUPA a sin a nela, nakpi taka thilhihthei ahia, mi mohte siam a tang sak mahmah kei ding; TOUPAN pingpei leh huihpi ah a lampi a nei a, meipite a khe leivui ahi.
4Han truer og udtørrer Havet, gør alle Strømme tørre; Basan og Karmel vansmægter, Libanons Skud visner hen.
4Tuipi a sala, a kangtat saka, lui tengteng leng a kang sak khina; Basan gam a baha, Karmel tang leh Lebanon tang pak a bah uhi.
5Bjergene skælver for ham, Højene står og svajer; Jorden krummer sig for ham, Jorderig og alle, som bor der.
5Tang liante amah jiakin a ling ua, tang neute a zul mang ua; amaah lei a vuaka, ahi khovel leh a sunga om tengteng tohin.
6Hvem kan stå for hans Vrede, hvo holder Stand mod hans Harmglød? Hans Harme strømmer som Ild, og Fjeldene styrter for ham.
6A lunghih louhna maiah kua ahia ding theidinga, a hehna thupi tak ah kua ahia om thei ding? a hehna mei banga sunbuak ahi a, suangpite a kek jak sak vek hi.
7HERREN er god, et Værn på Trængselens Dag; han kender dem, som lider på ham,
7Toupa jaw a hoiha, mangbat nia kulh kip ahi; amaha a ginnna uh koihmite a thei hi.
8og fører dem gennem Skybrud. Sine Avindsmænd gør han til intet, støder Fjenderne ud i Mørke.
8Ahihhangin tui khang luang let zang in huai mun manthat vekna a tungsak dinga a melmate kho mial a delh lut ding.
9Hvad pønser I på mod HERREN? Han tilintetgør i Bund og Grund; ej kommer der to Gange Nød.
9TOUPA kalhin bang na gel ua? bei sipsipna a tungsak ahi, haksa nihveina a tung kei ding.
10Er de end som sammenflettet Tjørn og gennemdrukne af Vin, skal de dog fortæres som fuldført Strå.
10Ling nok banga omin a uain dawn un diah kawt dimdem bangin om mahleh, buhpawl keu bang maia hihman vekin a om ding uh.
11Fra dig er der en draget ud med ondt i Sinde mod Herren, med Niddingeråd.
11Nanga pawt mi khat TOUPa kalha thil gilou ngaihtuahmi, gitlouhna thu hilhmi a om.
12Så siger HERREN: Er de end fuldtallige og aldrig så mange, skal de dog omhugges og forsvinde. Har jeg end ydmyget dig, gør jeg det ikke mere.
12TOUPAN hichiin a chi: a hat theih tawp un hat mah le uh, tam leng tampi hi mah le uh, huchi piin leng vat pukin a om ding ua, a mangthang ding. Honna hihgim khin mah leng ka honhihgim nawnta kei ding.
13Nu sønderbryder jeg det Åg, han lagde på dig, og sprænger dine Bånd.
13Tunjaw na kiang akipan a hakkol ka kitansak ding, nang gakna khaute ka kitat sak vek ding.
14Om dig lyder HERRENs Bud: Dit Navn skal ikke ihukommes mere. Af din Guds Hus udrydder jeg det skårne og støbte Billede, og jeg skænder din Grav.
14TOUPAN na tungtang thuah thu a piaa, na min chi banga theh ahi nawnta kei dinga: na pathiante in akipan milim bawl tawm leh milim sunte ka hihmangthang ding a; na han ka bawl ding; na gilou ngala.Tangtea tanchin hoih tuna, lepna thu tangkoupihte khe en dih; Aw Juda, na ankuangluite tang inla, na thuchiamte tangtun in; mi thuginalouin lah a hon pak paisuak nawn sin ngal keia; hihmanthat vek a hita hi.
15Se, Glædsesbudet, som kundgør Fred, skrider frem over bjergene Fejr dine Fester, Juda, indfri dine Løfter! Thi aldrig skal Niddingen mer drage gennem dig; han er udryddet helt og holdent.
15Tangtea tanchin hoih tuna, lepna thu tangkoupihte khe en dih; Aw Juda, na ankuangluite tang inla, na thuchiamte tangtun in; mi thuginalouin lah a hon pak paisuak nawn sin ngal keia; hihmanthat vek a hita hi.