¹Auxskultu do, Ijob, miajn parolojn, Kaj atentu cxiujn miajn vortojn.

¹Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

²Jen mi malfermis mian busxon, Parolas mia lango en mia gorgxo.

²Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

³GXuste el mia koro estas miaj paroloj, Kaj puran scion eldiros miaj lipoj.

³Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

⁴La spirito de Dio min kreis, Kaj la spiro de la Plejpotenculo min vivigas.

⁴Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

⁵Se vi povas, respondu al mi; Armu vin kontraux mi, kaj starigxu.

⁵Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

⁶Jen mi simile al vi estas de Dio; Mi ankaux estas farita el argilo.

⁶Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

⁷Vidu, vi ne bezonas timi min, Kaj mia sxargxo ne pezos sur vi.

⁷Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

⁸Vi parolis antaux miaj oreloj, Kaj mi auxdis la sonon de tiaj vortoj:

⁸Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

⁹Mi estas pura, sen malbonagoj; Senkulpa, mi ne havas pekon;

⁹»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

¹⁰Jen Li trovis ion riprocxindan en mi, Li rigardas min kiel Lian malamikon;

¹⁰men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

¹¹Li metis miajn piedojn en sxtipon; Li observas cxiujn miajn vojojn.

¹¹Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

¹²Sed en tio vi ne estas prava, mi respondas al vi; CXar Dio estas pli granda ol homo.

¹²Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

¹³Kial vi havas pretendon kontraux Li pro tio, Ke Li ne donas al vi kalkulraporton pri cxiuj Siaj faroj?

¹³Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

¹⁴Cetere Dio parolas en unu maniero kaj en alia maniero, Sed oni tion ne rimarkas.

¹⁴Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

¹⁵En songxo, en nokta vizio, Kiam sur la homojn falis dormo, Kiam ili dormas sur la lito,

¹⁵I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

¹⁶Tiam Li malfermas la orelon de la homoj, Kaj, doninte instruon, sigelas gxin,

¹⁶då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

¹⁷Por deturni homon de ia faro Kaj gardi viron kontraux fiereco,

¹⁷när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

¹⁸Por sxirmi lian animon kontraux pereo Kaj lian vivon kontraux falo sub glavon.

¹⁸Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

¹⁹Ankaux per malsano sur lia lito Li avertas lin, Kiam cxiuj liaj ostoj estas ankoraux fortaj.

¹⁹Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

²⁰Kaj abomenata farigxas por li en lia vivo la mangxajxo, Kaj por lia animo la frandajxo.

²⁰Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

²¹Lia karno konsumigxas tiel, ke oni gxin jam ne vidas; Kaj elstaras liaj ostoj, kiuj antauxe estis nevideblaj.

²¹Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

²²Kaj lia animo alproksimigxas al la pereo, Kaj lia vivo al la mortigo.

²²Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

²³Sed se li havas por si angxelon proparolanton, Kvankam unu el mil, Kiu elmontrus pri la homo lian pravecon,

²³Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

²⁴Tiam Li indulgas lin, kaj diras: Liberigu lin, ke li ne malsupreniru en la tombon, CXar Mi trovis pardonigon.

²⁴då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

²⁵Tiam lia korpo farigxas denove fresxa, kiel en la juneco; Li revenas al la tagoj de sia knabeco.

²⁵Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

²⁶Li pregxas al Dio, Kaj cxi Tiu korfavoras lin, Kaj montras al li Sian vizagxon kun gxojo, Kaj rekompencas la homon laux lia virteco.

²⁶När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

²⁷Li rigardas la homojn, kaj diras: Mi pekis, la veron mi kripligis, Kaj Li ne repagis al mi;

²⁷Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

²⁸Li liberigis mian animon, ke gxi ne iru en pereon, Kaj mia vivo vidas la lumon.

²⁸ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

²⁹CXion cxi tion Dio faras Du aux tri fojojn kun homo,

²⁹Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

³⁰Por deturni lian animon de pereo Kaj prilumi lin per la lumo de vivo.

³⁰till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

³¹Atentu, Ijob, auxskultu min; Silentu, kaj mi parolos.

³¹Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

³²Se vi havas, kion diri, respondu al mi; Parolu, cxar mi dezirus, ke vi montrigxu prava.

³²Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

³³Se ne, tiam auxskultu min; Silentu, kaj mi instruos al vi sagxon.

³³Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.