¹CXu vi povas eltiri levjatanon per fisxhoko, Aux ligi per sxnuro gxian langon?

¹Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

²CXu vi povas trameti kanon tra gxia nazo Kaj trapiki gxian vangon per pikilo?

²Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

³CXu gxi multe petegos vin, Aux parolos al vi flatajxojn?

³Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

⁴CXu gxi faros interligon kun vi? CXu vi povas preni gxin kiel porcxiaman sklavon?

⁴Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

⁵CXu vi amuzigxos kun gxi kiel kun birdo? Aux cxu vi ligos gxin por viaj knabinoj?

⁵Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

⁶CXu kamaradoj gxin dishakos, Kaj dividos inter komercistoj?

⁶Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

⁷CXu vi povas plenigi per pikiloj gxian hauxton Kaj per fisxistaj hokoj gxian kapon?

⁷Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

⁸Metu sur gxin vian manon; Tiam vi bone memoros la batalon, kaj gxin ne plu entreprenos.

⁸Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

⁹Vidu, la espero cxiun trompos; Jam ekvidinte gxin, li falos.

⁹När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

¹⁰Neniu estas tiel kuragxa, por inciti gxin; Kiu do povas stari antaux Mi?

¹⁰Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

¹¹Kiu antauxe ion donis al Mi, ke Mi redonu al li? Sub la tuta cxielo cxio estas Mia.

¹¹Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

¹²Mi ne silentos pri gxiaj membroj, Pri gxia forto kaj bela staturo.

¹²Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

¹³Kiu povas levi gxian veston? Kiu aliros al gxia paro da makzeloj?

¹³På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

¹⁴Kiu povas malfermi la pordon de gxia vizagxo? Teruro cxirkauxas gxiajn dentojn.

¹⁴Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

¹⁵GXiaj fieraj skvamoj estas kiel sxildoj, Interligitaj per fortika sigelo;

¹⁵Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

¹⁶Unu kuntusxigxas kun la alia tiel, Ke aero ne povas trairi tra ili;

¹⁶När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

¹⁷Unu alfortikigxis al la alia, Interkunigxis kaj ne disigxas.

¹⁷Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

¹⁸GXia terno briligas lumon, Kaj gxiaj okuloj estas kiel la palpebroj de la cxielrugxo.

¹⁸Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

¹⁹El gxia busxo eliras torcxoj, Elkuras flamaj fajreroj.

¹⁹Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

²⁰El gxiaj nazotruoj eliras fumo, Kiel el bolanta poto aux kaldrono.

²⁰ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

²¹GXia spiro ekbruligas karbojn, Kaj flamo eliras el gxia busxo.

²¹På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

²²Sur gxia kolo logxas forto, Kaj antaux gxi kuras teruro.

²²Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

²³La partoj de gxia karno estas firme kunligitaj inter si, Tenas sin fortike sur gxi, kaj ne sxanceligxas.

²³Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

²⁴GXia koro estas malmola kiel sxtono, Kaj fortika kiel suba muelsxtono.

²⁴Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

²⁵Kiam gxi sin levas, ektremas fortuloj, Konsternigxas de teruro.

²⁵På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.

²⁶Glavo, kiu alproksimigxas al gxi, ne povas sin teni, Nek lanco, sago, aux kiraso.

²⁷Feron gxi rigardas kiel pajlon, Kupron kiel putran lignon.

²⁸Ne forpelos gxin sago; SXtonoj el sxtonjxetilo farigxas pajleroj antaux gxi.

²⁹Bastonegon gxi rigardas kiel pajlon, Kaj gxi mokas la sonon de lanco.

³⁰Sube gxi havas akrajn pecetojn; Kiel drasxrulo gxi kusxas sur la sxlimo.

³¹Kiel kaldronon gxi ondigas la profundon; La maron gxi kirlas kiel sxmirajxon.

³²La vojo post gxi lumas; La abismo aperas kiel grizajxo.

³³Ne ekzistas sur la tero io simila al gxi; GXi estas kreita sentima.

³⁴GXi rigardas malestime cxion altan; GXi estas regxo super cxiuj sovagxaj bestoj.