¹Ijob respondis kaj diris:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²Certe, mi scias, ke tiel estas; Kaj kiel povas homo esti prava koncerne Dion?

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

³Se li volus havi kun Li jugxan disputon, Li ne povus respondi al Li ecx unu kontraux mil.

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

⁴Li estas sagxa per Sia koro kaj potenca per Sia forto; Kiu kuragxus stari kontraux Li kaj restus sendifekta?

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁵Li forsxovas montojn, kaj ili ecx ne rimarkas, Ke Li renversis ilin en Sia kolero;

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁶Li skuas la teron de gxia loko, Ke gxiaj kolonoj tremas;

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁷Li diras al la suno, kaj gxi ne levigxas, Kaj la stelojn Li sigelfermas;

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁸Li sola etendas la cxielon, Kaj Li iras sur la altajxoj de la maro;

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁹Li kreis la Grandan Ursinon, Orionon, kaj Plejadojn, Kaj la stelojn de la sudo;

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

¹⁰Li faras neesploreblajn grandajxojn, Kaj nekalkuleblajn mirindajxojn.

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹¹Jen Li preteriros preter mi, kaj mi tion ecx ne vidos; Li pasos, kaj mi ecx ne rimarkos Lin.

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹²Kiam Li kaptas, kiu malpermesus al Li? Kiu dirus al Li:Kion Vi faras?

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹³Li estas Dio, kaj Lian koleron oni ne povas haltigi; Sub Li fleksigxas la helpantoj de Rahab.

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹⁴Des pli cxu mi povus respondi al Li, CXu mi povus elekti vortojn kontraux Li?

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁵Ecx se mi estus prava, mi ne respondus; Sed mi nur petegus mian jugxanton.

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁶Se mi vokus kaj Li respondus, Mi ne kredus, ke Li auxdis mian vocxon,

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁷Li, kiu povas frakasi min per ventego Kaj fari al mi senkulpe multe da vundoj.

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁸Li ne permesas al mi trankviligi mian spiriton, Sed Li satigas min per maldolcxo.

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁹Se oni volas forton, Li estas potenca; Se oni volas jugxon, kiu alvokos min?

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

²⁰Se mi montros mian pravecon, mia propra busxo min kondamnos; Se mi montros min virtulo, Li montros min malbonagulo.

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²¹Mi estas senkulpa; mi ne zorgas pri mia animo, Mi abomenas mian vivon.

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²²CXio estas egala; tial mi diras: Senkulpulon kaj malpiulon Li ambaux pereigas.

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²³Kiam vipo subite ekbatas, Li ridas cxe la elprovado de senkulpuloj.

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴La tero estas transdonita en la manon de malpiulo; La vizagxon de gxiaj jugxistoj Li kovras. Se ne Li, tiam kiu?

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁵Miaj tagoj estis pli rapidpiedaj ol kuristo; Ili forkuris, ne vidis bonon;

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁶Ili forkuris, kiel sxipetoj el kano, Kiel aglo flugas al mangxotajxo.

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁷Se mi ekpensas:Mi forgesos mian plendon, Mi farlasos mian mienon, kaj mi min gajigos:

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁸Tiam mi ektremas pro cxiuj miaj suferoj; Mi scias, ke Vi ne rigardos min kiel senkulpan.

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁹Mi restos ja malprava; Por kio do mi vane min turmentas?

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

³⁰Se mi lavus min per negxa akvo Kaj purigus miajn manojn per lesivo,

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³¹Ecx tiam Vi trempus min en koto, Kaj miaj vestoj min abomenus.

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³²CXar Li ne estas homo simile al mi, Ke mi povu respondi al Li, Ke ni povu ambaux iri al jugxo.

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³³Ne ekzistas inter ni arbitracianto, Kiu povus meti sian manon sur nin ambaux.

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³⁴Li forigu de mi Sian vergon, Kaj Lia teruro ne timigu min;

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁵Tiam mi ekparolos, kaj ne timos Lin, CXar ne tia mi estas en mi mem.

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.