¹Mia filo! konservu miajn vortojn, Kaj gardu cxe vi miajn moralordonojn.

¹Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

²Konservu miajn moralordonojn, kaj vivu; Kaj mian instruon, kiel la pupilon de viaj okuloj.

²Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

³Ligu ilin al viaj fingroj; Skribu ilin sur la tabelo de via koro.

³Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

⁴Diru al la sagxo:Vi estas mia fratino; Kaj la prudenton nomu mia parencino;

⁴Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

⁵Por ke vi estu gardata kontraux fremda edzino, Kontraux fremdulino, kies paroloj estas glataj.

⁵så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

⁶CXar mi rigardis tra fenestro de mia domo, Tra mia krado;

⁶Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

⁷Kaj mi vidis inter la naivuloj, Mi rimarkis inter la nematuruloj junulon senprudentan,

⁷då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

⁸Kiu pasis sur la placo preter sxia angulo, Kaj iris la vojon al sxia domo,

⁸Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

⁹En krepusko, en vespero de tago, Kiam farigxis nokto kaj mallumo.

⁹skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

¹⁰Kaj jen renkonte al li iras virino En ornamo de publikulino, ruzema je la koro.

¹⁰Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

¹¹Bruema kaj vagema; SXiaj piedoj ne logxas en sxia domo.

¹¹Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

¹²Jen sxi estas sur la strato, jen sur la placoj, Kaj apud cxiu angulo sxi embuskas.

¹²Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

¹³Kaj sxi kaptis lin, kaj kisis lin Kun senhonta vizagxo, kaj diris al li:

¹³Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

¹⁴Mi devis alporti dankan oferdonon; Hodiaux mi plenumis mian solenan promeson.

¹⁴»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

¹⁵Tial mi eliris al vi renkonte, Por sercxi vian vizagxon, kaj mi vin trovis.

¹⁵Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

¹⁶Mi bele kovris mian liton Per multkoloraj teksajxoj el Egiptujo.

¹⁶Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

¹⁷Mi parfumis mian kusxejon Per mirho, aloo, kaj cinamo.

¹⁷Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

¹⁸Venu, ni gxuu suficxe volupton gxis la mateno, Ni plezurigxu per la amo.

¹⁸Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

¹⁹CXar mia edzo ne estas hejme, Li iris en malproksiman vojon;

¹⁹Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

²⁰La sakon kun mono li prenis kun si; Li revenos hejmen je la plenluno.

²⁰Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

²¹SXi forlogis lin per sia multeparolado, Per sia glata busxo sxi lin entiris.

²¹Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

²²Li tuj iras post sxi, Kiel bovo iras al la bucxo Kaj kiel katenita malsagxulo al la puno;

²²Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

²³GXis sago fendas al li la hepaton; Kiel birdo rapidas al la kaptilo, Kaj ne scias, ke gxi pereigas sian vivon.

²³ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

²⁴Kaj nun, infanoj, auxskultu min, Atentu la vortojn de mia busxo.

²⁴Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

²⁵Via koro ne flankigxu al sxia vojo, Ne eraru sur sxia irejo;

²⁵Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

²⁶CXar multajn sxi vundis kaj faligis, Kaj multegaj estas sxiaj mortigitoj.

²⁶Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

²⁷SXia domo estas vojoj al SXeol, Kiuj kondukas malsupren al la cxambroj de la morto.

²⁷Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.