¹Kanto. Psalmo de David. Fortika estas mia koro, ho Dio; Mi kantos kaj gloros kun mia honoro.

¹En sång, en psalm av David.

²Vekigxu, psaltero kaj harpo; Mi vekos la matenan cxielrugxon.

²Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

³Mi gloros Vin, ho Eternulo, inter la popoloj; Kaj mi prikantos Vin inter la gentoj.

³Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

⁴CXar granda gxis super la cxielo estas Via boneco, Kaj gxis la nuboj estas Via vero.

⁴Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

⁵Altigxu super la cxielo, ho Dio; Kaj Via gloro estu super la tuta tero.

⁵Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

⁶Por ke liberigxu viaj amatoj, Helpu per Via dekstra mano, kaj auxskultu min.

⁶Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

⁷Dio diris en Sia sanktejo:Mi triumfos; Mi dividos SXehxemon, kaj la valon Sukot Mi mezuros.

⁷På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

⁸Al Mi apartenas Gilead, al Mi apartenas Manase; Efraim estas la forto de Mia kapo, Jehuda estas Mia sceptro.

⁸Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

⁹Moab estas Mia lavopelvo; Sur Edomon Mi jxetos Mian sxuon; Super Filisxtujo Mi triumfe krios.

⁹Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

¹⁰Kiu enkondukos min en fortikigitan urbon? Kiu alkondukos min gxis Edom?

¹⁰Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

¹¹CXu ne Vi, ho Dio, forlasis nin? Vi ne eliras, ho Dio, kun niaj militistaroj.

¹¹Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

¹²Donu al ni helpon kontraux la malamiko; Vanta estas helpo de homo.

¹²Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

¹³Kun Dio ni faros heroajxojn; Kaj Li dispremos niajn malamikojn.

¹³Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

¹⁴Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.