¹Al la hxorestro. Psalmo de David. Ho Dio, mia gloro, ne silentu.

¹För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

²CXar busxon malvirtan kaj busxon malican ili malfermis kontraux mi, Ili parolas kun mi per mensogema lango.

²Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

³Per vortoj de malamo ili min cxirkauxis, Kaj ili militas kontraux mi sen mia kulpo.

³Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

⁴Por mia amo ili min malamas; Sed mi pregxas.

⁴Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

⁵Ili pagas al mi malbonon por bono Kaj malamon por mia amo.

⁵De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

⁶Metu malvirtulon super lin; Kaj kontrauxulo starigxu cxe lia dekstra mano.

⁶Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

⁷Kiam li estos jugxata, li eliru kulpa; Kaj lia pregxo estu peko.

⁷När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

⁸Liaj tagoj estu malmultaj; Lian oficon ricevu alia.

⁸Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

⁹Liaj infanoj estu orfoj, Kaj lia edzino estu vidvino.

⁹Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

¹⁰Liaj infanoj vagadu, Kaj ili petu kaj sercxu apud siaj ruinoj.

¹⁰Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

¹¹Kreditoro forprenu cxion, kion li havas; Kaj fremduloj disrabu lian laboron.

¹¹Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

¹²Neniu faru al li ion bonan; Kaj ne trovigxu kompatanto por liaj orfoj.

¹²Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

¹³Lia idaro estu kondamnita al ekstermo; En la dua generacio elvisxigxu ilia nomo.

¹³Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

¹⁴La malbonago de liaj patroj rememorigxu al la Eternulo, Kaj la peko de lia patrino ne elvisxigxu.

¹⁴Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

¹⁵Ili estu cxiam antaux la Eternulo, Kaj Li ekstermu la memoron pri ili de sur la tero.

¹⁵Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

¹⁶Pro tio, ke li ne memoris fari bonfarojn, Kaj ke li persekutis mizerulon kaj malricxulon kaj korsuferanton, Por lin mortigi.

¹⁶Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

¹⁷Li amis malbenon, kaj gxi venis sur lin; Li ne volis benon, kaj gxi malproksimigxis de li.

¹⁷Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

¹⁸Li metis sur sin malbenon, kiel veston; Kaj gxi penetris en lian internon, kiel akvo, Kaj en liajn ostojn, kiel oleo.

¹⁸Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

¹⁹GXi estu por li kiel vesto, per kiu li sin kovras, Kaj kiel zono, kiun li cxiam portas cxirkaux si.

¹⁹Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

²⁰Tia estas de la Eternulo la agado kontraux miaj kontrauxuloj, Kaj kontraux tiuj, kiuj parolas malbonon kontraux mia animo.

²⁰Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

²¹Kaj Vi, ho Eternulo, mia Sinjoro, agu kun mi pro Via nomo; CXar bona estas Via favorkoreco, savu min.

²¹Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

²²CXar mi estas malricxulo kaj mizerulo, Kaj mia koro estas rompita en mia interno.

²²Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

²³Kiel ombro longigxanta mi malaperas; Oni forskuas min kiel akridon.

²³Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

²⁴Miaj genuoj senfortigxis de fastado, Kaj mia karno perdis la grason.

²⁴Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

²⁵Kaj mi farigxis mokatajxo por ili; Kiam ili vidas min, ili balancas sian kapon.

²⁵Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

²⁶Helpu min, ho Eternulo, mia Dio; Savu min laux Via boneco.

²⁶Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

²⁷Kaj oni sciu, ke tio estas Via mano; Ke Vi, ho Eternulo, tion faris.

²⁷och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

²⁸Ili malbenas, sed Vi benu; Ili levigxis, sed ili estos hontigitaj, kaj Via sklavo gxojos.

²⁸Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

²⁹Miaj kontrauxuloj kovrigxu per malhonoro, Kaj ili envolvigxu en sian honton kiel en veston.

²⁹Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

³⁰Mi forte gloros la Eternulon per mia busxo, Kaj meze de multaj homoj mi Lin lauxdos.

³⁰Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

³¹CXar Li staras cxe la dekstra flanko de malricxulo, Por savi lin de tiuj, kiuj jugxas lian animon.

³¹Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.