¹Kial tumultas popoloj, Kaj gentoj pripensas vanajxon?

¹Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

²Levigxas regxoj de la tero, Kaj eminentuloj konsiligxas kune, Kontraux la Eternulo kaj kontraux Lia sanktoleito, dirante:

²Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

³Ni dissxiru iliajn ligilojn, Kaj ni dejxetu de ni iliajn sxnurojn!

³»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

⁴La logxanta en la cxielo ridas, La Sinjoro mokas ilin.

⁴Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

⁵Tiam Li parolos al ili en Sia kolero, Kaj per Sia furiozo Li ilin ektimigos, dirante:

⁵Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

⁶Mi starigis ja Mian regxon Super Cion, Mia sankta monto.

⁶»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

⁷Mi raportos pri la decido: La Eternulo diris al mi:Vi estas Mia filo, Hodiaux Mi vin naskis.

⁷Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

⁸Petu Min, kaj Mi donos al vi popolojn por heredo, Kaj por posedo limojn de tero.

⁸Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

⁹Vi disbatos ilin per fera sceptro, Kiel potan vazon vi ilin dispecigos.

⁹Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

¹⁰Kaj nun, ho regxoj, prudentigxu; Instruigxu, jugxistoj de la tero!

¹⁰Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

¹¹Servu al la Eternulo kun timo, Kaj gxoju kun tremo.

¹¹Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

¹²Kisu la filon, ke Li ne koleru, kaj vi ne pereu sur la vojo, CXar baldaux ekbrulos Lia kolero. Felicxaj estas cxiuj, kiuj fidas Lin.

¹²Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.