¹Al la hxorestro. Por Al-asxhxet. Verko de David, kiam Saul sendis, ke oni gardu la domon, por lin mortigi. Savu min de miaj malamikoj, mia Dio; Defendu min kontraux tiuj, kiuj levigxis kontraux mi.

¹För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.

²Savu min de la krimuloj, Kaj kontraux la sangaviduloj helpu min.

²Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.

³CXar jen ili embuskas kontraux mia animo, Fortuloj kolektigxas kontraux mi, Ne por mia krimo kaj ne por mia peko, ho Eternulo.

³Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.

⁴Sen kulpo de mia flanko ili kunkuras kaj armigxas; Rapidu renkonte al mi, kaj rigardu.

⁴Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.

⁵Vi, ho Eternulo, Dio Cebaot, Dio de Izrael, Vekigxu, por punviziti cxiujn popolojn; Ne indulgu cxiujn krimajn malbonfarantojn. Sela.

⁵Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.

⁶Ili revenas vespere, bojas kiel hundoj, Kaj iras cxirkaux la urbo.

⁶Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.

⁷Jen ili parolacxas per siaj busxoj; Glavoj estas sur iliaj lipoj; cxar kiu, ili diras, auxdas?

⁷Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

⁸Sed Vi, ho Eternulo, ridos pri ili; Vi mokos cxiujn popolojn.

⁸Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»

⁹Ho mia forto, al Vi mi min turnas; CXar Dio estas mia rifugxo.

⁹Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.

¹⁰Mia bona Dio rapidos al mi; Dio vidigos al mi vengxon sur miaj malamikoj.

¹⁰Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.

¹¹Ne mortigu ilin, por ke ne forgesu mia popolo; Disbatu ilin per Via forto kaj faligu ilin, Ho Sinjoro, nia sxildo.

¹¹Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.

¹²La parolo de iliaj lipoj estas peko de iliaj busxoj; Ili kaptigxu per sia malhumileco, CXar ili parolas nur pri jxurrompo kaj mensogo.

¹²Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.

¹³Ekstermu ilin en kolerego, ekstermu, ke ili ne plu ekzistu; Kaj ili eksciu, ke Dio regas cxe Jakob, GXis la limoj de la mondo. Sela.

¹³Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.

¹⁴Ili revenas vespere, bojas kiel hundoj, Kaj iras cxirkaux la urbo.

¹⁴Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. Sela.

¹⁵Ili vagas pro mangxo, Kaj sen satigxo pasigas la nokton.

¹⁵Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

¹⁶Sed mi kantos Vian forton, Kaj matene mi gloros Vian bonecon; CXar Vi estis por mi defendo kaj rifugxo En la tago de mia malfelicxo.

¹⁶De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.

¹⁷Ho mia forto, al Vi mi kantos; CXar Dio estas mia defendo, la Dio de mia favoro.

¹⁷Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.

¹⁸Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.