¹Al la hxorestro. Por sxusxan-eduto. Instrua verko de David, kiam li militis kun Sirio Mezopotamia kaj kun Sirio Coba, kaj kiam Joab, revenante, batis dek du mil Edomidojn en la Valo de Salo. Ho Dio, Vi forlasis nin, Vi disbatis nin; Vi koleris; rekonsolu nin.

¹För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

²Vi ekskuis la teron kaj fendis gxin; Resanigu gxiajn vundojn, cxar gxi sxanceligxas.

²när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

³Vi sentigis al Via popolo pezan sorton; Vi trinkigis al ni vinon senkonsciigan.

³Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

⁴Sed Vi donis standardon al tiuj, kiuj Vin timas, Por ke ili gxin levu pro la vero. Sela.

⁴Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

⁵Por ke liberigxu Viaj amatoj, Helpu per Via dekstra mano, kaj auxskultu min.

⁵Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

⁶Dio diris en Sia sanktejo:Mi triumfos; Mi dividos SXehxemon, kaj la valon Sukot Mi mezuros.

⁶Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

⁷Al Mi apartenas Gilead, al Mi apartenas Manase; Efraim estas la forto de Mia kapo, Jehuda estas Mia sceptro.

⁷På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

⁸Moab estas Mia lavopelvo; Sur Edomon Mi jxetos Mian sxuon; Super Filisxtujo Mi triumfe krios.

⁸Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

⁹Kiu enkondukos min en fortikigitan urbon? Kiu alkondukos min gxis Edom?

⁹Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

¹⁰CXu ne Vi, ho Dio, forlasis nin? Vi ne eliras, ho Dio, kun niaj militistaroj.

¹⁰Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

¹¹Donu al ni helpon kontraux la malamiko; Vanta estas helpo de homo.

¹¹Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

¹²Kun Dio ni faros heroajxojn; Kaj Li dispremos niajn malamikojn.

¹²Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

¹³Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

¹⁴Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.