¹Psalmo de Asaf. Jes, bona estas Dio por Izrael, Por tiuj, kiuj havas puran koron.

¹En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

²Sed mi-apenaux ne falsxanceligxis miaj piedoj, Preskaux elglitis miaj pasxoj.

²Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

³CXar mi cxagrenigxis pro la fanfaronuloj, Vidante la bonstaton de la malvirtuloj.

³ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

⁴CXar ili ne havas suferojn de morto, Kaj iliaj fortoj estas fortikaj.

⁴Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

⁵Ili ne partoprenas en la zorgoj de homoj, Kaj ili ne suferas kun aliaj homoj.

⁵De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

⁶Tial ilian kolon cxirkauxvolvis fiereco, Kaj perforteco ilin vestas kiel ornamo.

⁶Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

⁷Pro graso elmetigxis iliaj okuloj, Superbordigxis en ilia koro la intencoj.

⁷Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

⁸Ili mokas, ili parolas malbonintence pri premado; Ili parolas de alte.

⁸De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

⁹Kontraux la cxielon ili levas sian busxon, Kaj ilia lango promenas sur la tero.

⁹Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

¹⁰Tial tien ankaux iras Lia popolo, Kaj ili akvon cxerpas abunde.

¹⁰därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

¹¹Kaj ili diras:Kiel Dio scias? Kaj cxu la Plejaltulo komprenas?

¹¹Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

¹²Jen tiuj estas malvirtuloj, Kaj ili estas felicxuloj de la mondo kaj atingis ricxecon!

¹²Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

¹³Nur vane mi purigis mian koron Kaj lavis per senkulpeco miajn manojn,

¹³Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

¹⁴Kaj mi turmentigxas cxiutage Kaj mi suferas punon cxiumatene!

¹⁴jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

¹⁵Se mi intencus paroli kiel ili, Tiam mi farigxus perfida al la generacio de Viaj filoj.

¹⁵Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁶Mi meditis, por kompreni cxi tion; Sed gxi estis malfacila en miaj okuloj,

¹⁶När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

¹⁷GXis mi venis en la sanktejon de Dio Kaj ekkomprenis la finon de tio.

¹⁷till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

¹⁸Vi starigas ilin sur glitiga loko; Kaj Vi jxetas ilin en pereon.

¹⁸Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

¹⁹Kiel momente ili ruinigxis! Pereis, malaperis de subita teruro!

¹⁹Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

²⁰Simile al songxo post la vekigxo, Vi, ho mia Sinjoro, en kolero tute sensignifigas ilian bildon.

²⁰Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

²¹Kiam bolis mia koro Kaj turmentigxis mia internajxo,

²¹När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

²²Tiam mi estis senklerulo kaj mi ne komprenis; Mi estis kiel bruto antaux Vi.

²²då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

²³Sed mi cxiam estas apud Vi; Vi tenas min je la dekstra mano.

²³Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

²⁴Per Via konsilo Vi min kondukas, Kaj poste Vi akceptas min kun honoro.

²⁴Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

²⁵Kiu estas por mi en la cxielo? Kaj krom Vi mi nenion volas sur la tero.

²⁵Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

²⁶Konsumigxas mia karno kaj mia koro; Sed la fortikajxo de mia koro kaj mia parto estas Dio por eterne.

²⁶Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

²⁷Jen tiuj, kiuj malproksimigxas de Vi, pereas; Vi ekstermas cxiun, kiu perfidigxis al Vi.

²⁷Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

²⁸Sed al mi estas bone, ke mi estas proksima al Dio; Sur mian Sinjoron, sur la Eternulon, mi metis mian fidon, Por rakonti cxiujn Viajn farojn.

²⁸Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.