French 1910

Paite

Matthew

15

1Alors des pharisiens et des scribes vinrent de Jérusalem auprès de Jésus, et dirent:
1Huailai in, Jerusalem khua a om Pharisaite leh laigelhmite Jesu kiang ah a hong ua,
2Pourquoi tes disciples transgressent-ils la tradition des anciens? Car ils ne se lavent pas les mains, quand ils prennent leurs repas.
2Bangdia na nungzuite upate thugousiah a talek nak uh ahia? tanghou a nek chiang un a khut uh a sil ngeikei uh, a chi ua.
3Il leur répondit: Et vous, pourquoi transgressez-vous le commandement de Dieu au profit de votre tradition?
3Huan, aman tuh a kiang uah, Nou leng bang dia na thugousiah ziak ua Pathian thupiak a talek na hi ua?
4Car Dieu a dit: Honore ton père et ta mère; et: Celui qui maudira son père ou sa mère sera puni de mort.
4Pathian in, Na nu leh na pa zah in, Kuapeuh a nu hiam a pa hiam gensia tuh si ngeingei heh, a chi ngal a.
5Mais vous, vous dites: Celui qui dira à son père ou à sa mère: Ce dont j'aurais pu t'assister est une offrande à Dieu,
5Nou bel, Kuapeuh a nu hiam a pa hiam kiang a, Non zatna ding Pathian kiang a piak a hita, chi peuhmah in,
6n'est pas tenu d'honorer son père ou sa mère. Vous annulez ainsi la parole de Dieu au profit de votre tradition.
6a nu leh a pa a zah ding a hikei, na chi ua. Huchiin na thugousiah ziak un Pathian thu tuh bangmahlou na suah uh.
7Hypocrites, Esaïe a bien prophétisé sur vous, quand il a dit:
7Nou lepchiahte, Isaiin na tungtang thu uh a na genkhol dik mahmah hi.
8Ce peuple m'honore des lèvres, Mais son coeur est éloigné de moi.
8Hiai miten a kam un a hon zah ua, himahleh a lungtang un a hon gamlat uhi.
9C'est en vain qu'ils m'honorent, en enseignant des préceptes qui sont des commandements d'hommes.
9Abang abang hileh, a thuhilhna uah mihing thupiak a hilh ziak un a hon biak uh a thawn mai ahi, chiin, a chi a, a dawng a.
10Ayant appelé à lui la foule, il lui dit: Ecoutez, et comprenez.
10Huan, mipi a sam a, a kiang uah, Ngaikhia unla, na theisiam un;
11Ce n'est pas ce qui entre dans la bouche qui souille l'homme; mais ce qui sort de la bouche, c'est ce qui souille l'homme.
11Kam a lut mihing hihnin a pang ahi kei; himahleh kam a pawt in, huai ngei in mihing a hihnin ahi zaw, a chi a.
12Alors ses disciples s'approchèrent, et lui dirent: Sais-tu que les pharisiens ont été scandalisés des paroles qu'ils ont entendues?
12Huailai in a nungzuite a hongpai ua, a kiang ah, Pharisaiten huai thu a zak ua a lungkimlouhdan uh na thei hia? a chi ua.
13Il répondit: Toute plante que n'a pas plantée mon Père céleste sera déracinée.
13Aman tuh, Kung tengteng ka Pa van a om suanlouh tuh bohkhiak in a om ding.
14Laissez-les: ce sont des aveugles qui conduisent des aveugles; si un aveugle conduit un aveugle, ils tomberont tous deux dans une fosse.
14Amaute awlmoh kei un: mittaw makai ahi uh; huchi in mittaw in mittaw mah a pi leh kokhuk ah a ke khawm ding uh, a chi a, a dawng a.
15Pierre, prenant la parole, lui dit: Explique-nous cette parabole.
15Huan, Peter in a kiang ah, Huai gentehna thu hon hilhchian tanla, chi in a dong a.
16Et Jésus dit: Vous aussi, êtes-vous encore sans intelligence?
16Huan aman, Tutan a nou leng theihna neilou a om nalai na hi umaw?
17Ne comprenez-vous pas que tout ce qui entre dans la bouche va dans le ventre, puis est jeté dans les lieux secrets?
17Kam a lut peuhmah gil ah a ke khia a, dailenna ah paihkhiak in a om chih na theikei ua hia?
18Mais ce qui sort de la bouche vient du coeur, et c'est ce qui souille l'homme.
18Kam a pawtte bel lungtang a hong pawt ahi ua: huaite ngeingei in mihing a hihnin nak.
19Car c'est du coeur que viennent les mauvaises pensées, les meurtres, les adultères, les impudicités, les vols, les faux témoignages, les calomnies.
19Lungtang a kipan in ngaihtuahna giloute, tualthahnate, angkawmnate, kingaihnate, guktaknate, heknate, gensiatnate a hong pawt nak;
20Voilà les choses qui souillent l'homme; mais manger sans s'être lavé les mains, cela ne souille point l'homme.
20huaite ahi mihing hihnin; khut sil lou a an nek in mi a hihnin kei, a chi a.
21Jésus, étant parti de là, se retira dans le territoire de Tyr et de Sidon.
21Huan, Jesu hiai a kipan a pawt a, Tura leh Sidon uk ah a paita.
22Et voici, une femme cananéenne, qui venait de ces contrées, lui cria: Aie pitié de moi, Seigneur, Fils de David! Ma fille est cruellement tourmentée par le démon.
22Huan, ngaidih, huai gam a kipan Kanan numei khat a hong pawt a, Toupa, David Tapa, ka tungah zahngai in, ka tanu dawi in lungkhamhuaipi in a man a, chi in, a kikou a.
23Il ne lui répondit pas un mot, et ses disciples s'approchèrent, et lui dirent avec instance: Renvoie-la, car elle crie derrière nous.
23Aman bel kam khat in leng a dawngkei. Huan, a nungjuite'n, I nung ah a kikou a kikou ngal a, paisak mai tanla, chi in a hon ngen ua.
24Il répondit: Je n'ai été envoyé qu'aux brebis perdues de la maison d'Israël.
24Aman bel, Israel nam lak a belam mangte kiang lou ngal ah sawl ka hikei a chi a, a dawng a.
25Mais elle vint se prosterner devant lui, disant: Seigneur, secours-moi!
25Himahleh, numei tuh a hong pai a, Toupa hon huh in, chi in, chibai a buk a.
26Il répondit: Il n'est pas bien de prendre le pain des enfants, et de le jeter aux petits chiens.
26Huan, aman, Tate tanghou laksak a, uite kiang a paih a kilawm kei, a chi a, a dawng a.
27Oui, Seigneur, dit-elle, mais les petits chiens mangent les miettes qui tombent de la table de leurs maîtres.
27Huan, aman, Toupa, hih jaw ahi a; himahleh, uiten leng a pu uh dohkan a kipan a tanghou nen kia a ne jel sam ve ua oi, a chi a.
28Alors Jésus lui dit: Femme, ta foi est grande; qu'il te soit fait comme tu veux. Et, à l'heure même, sa fille fut guérie.
28Huaitak in Jesun a kiang ah, Numei, na ginna thupi na tel e; na deih bang tak in na tungah om hen, a chi a, a dawng a, Huchi in a tanu tuh, huaihun ngei in a hong damta.
29Jésus quitta ces lieux, et vint près de la mer de Galilée. Etant monté sur la montagne, il s'y assit.
29Huan, Jesu huai a kipan a pai a, Galili dil kiang a hongtung a: huan, tang ah a paitou a, huailai ah a tuta a.
30Alors s'approcha de lui une grande foule, ayant avec elle des boiteux, des aveugles, des muets, des estropiés, et beaucoup d'autres malades. On les mit à ses pieds, et il les guérit;
30Huan, mipi tampitak, khebaite, mittawte, pautheiloute, piangsualte leh midang tampi honpi in, a kiang ah a hongpai ua; huan, a na hihdam chiatta.
31en sorte que la foule était dans l'admiration de voir que les muets parlaient, que les estropiés étaient guéris, que les boiteux marchaient, que les aveugles voyaient; et elle glorifiait le Dieu d'Israël.
31Huchi in, mipin pautheiloute hong pau a, piangsualte hong hoih a, khebaite khe a pai a, mittawte'n hon mutheita uh chih a muh un lamdang a sa mahmah ua; huchi in Israelte Pathian tuh a phatta uh.
32Jésus, ayant appelé ses disciples, dit: Je suis ému de compassion pour cette foule; car voilà trois jours qu'ils sont près de moi, et ils n'ont rien à manger. Je ne veux pas les renvoyer à jeun, de peur que les forces ne leur manquent en chemin.
32Huan, Jesun a nungjuite a sam a, Mipite tu in ni thum ka kiang ah a omta ua, nek ding bangmah a neihlouh jiak un, ka hehpih mahmah; anngawl in ka paisak utkei hi, huchilou in jaw lamkal ah a bah kha ding uh, a chi a.
33Les disciples lui dirent: Comment nous procurer dans ce lieu désert assez de pains pour rassasier une si grande foule?
33Huan, nungjuiten tuh a kiang ah, Mipi hiai zahzah vahna khop tanghou hu zahzah gamdai ah koi a kipan in i mu dia? A chi ua.
34Jésus leur demanda: Combien avez-vous de pains? Sept, répondirent-ils, et quelques petits poissons.
34Huan, Jesun a kiang uah, Tanghou phel bangzah na nei ua? A chi a. Huan, amau tuh a kiang ah, Phel sagih, nga neu tawmchik toh, a chi ua.
35Alors il fit asseoir la foule par terre,
35Huan, aman tuh lei a tu ding in mipite thu a pia a.
36prit les sept pains et les poissons, et, après avoir rendu grâces, il les rompit et les donna à ses disciples, qui les distribuèrent à la foule.
36Huan, tanghou phel sagih leh ngate a la a, kipahthu a gen a, a balkham a, nungzuite kiang ah a pia a, huan nungjuiten mipite kiang ah a pe sawn uh.
37Tous mangèrent et furent rassasiés, et l'on emporta sept corbeilles pleines des morceaux qui restaient.
37Huan, a vek un a ne ua, a vah chiat ta ua; anek val nen uleng, bawmpi sagih dim a ngah uh.
38Ceux qui avaient mangé étaient quatre mille hommes, sans les femmes et les enfants.
38A nete tuh numei leh naupang simlouh in, piching ngen leng sangli ahi uh.Huan mipite a sawl mang nung in long ah a tuang a. Magadan gam a hongtungta.
39Ensuite, il renvoya la foule, monta dans la barque, et se rendit dans la contrée de Magadan.
39Huan mipite a sawl mang nung in long ah a tuang a. Magadan gam a hongtungta.