1Prière d'un malheureux, lorsqu'il est abattu et qu'il répand sa plainte devant l'Eternel. Eternel, écoute ma prière, Et que mon cri parvienne jusqu'à toi!
1Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2Ne me cache pas ta face au jour de ma détresse! Incline vers moi ton oreille quand je crie! Hâte-toi de m'exaucer!
2HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3Car mes jours s'évanouissent en fumée, Et mes os sont enflammés comme un tison.
3Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4Mon coeur est frappé et se dessèche comme l'herbe; J'oublie même de manger mon pain.
4Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5Mes gémissements sont tels Que mes os s'attachent à ma chair.
5Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6Je ressemble au pélican du désert, Je suis comme le chat-huant des ruines;
6För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7Je n'ai plus de sommeil, et je suis Comme l'oiseau solitaire sur un toit.
7Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8Chaque jour mes ennemis m'outragent, Et c'est par moi que jurent mes adversaires en fureur.
8Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9Je mange la poussière au lieu de pain, Et je mêle des larmes à ma boisson,
9Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10A cause de ta colère et de ta fureur; Car tu m'as soulevé et jeté au loin.
10Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11Mes jours sont comme l'ombre à son déclin, Et je me dessèche comme l'herbe.
11för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12Mais toi, Eternel! tu règnes à perpétuité, Et ta mémoire dure de génération en génération.
12Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13Tu te lèveras, tu auras pitié de Sion; Car le temps d'avoir pitié d'elle, Le temps fixé est à son terme;
13Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14Car tes serviteurs en aiment les pierres, Ils en chérissent la poussière.
14Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15Alors les nations craindront le nom de l'Eternel, Et tous les rois de la terre ta gloire.
15Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16Oui, l'Eternel rebâtira Sion, Il se montrera dans sa gloire.
16Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17Il est attentif à la prière du misérable, Il ne dédaigne pas sa prière.
17när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18Que cela soit écrit pour la génération future, Et que le peuple qui sera créé célèbre l'Eternel!
18när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19Car il regarde du lieu élevé de sa sainteté; Du haut des cieux l'Eternel regarde sur la terre,
19Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20Pour écouter les gémissements des captifs, Pour délivrer ceux qui vont périr,
20att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21Afin qu'ils publient dans Sion le nom de l'Eternel, Et ses louanges dans Jérusalem,
21för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22Quand tous les peuples s'assembleront, Et tous les royaumes, pour servir l'Eternel.
22på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23Il a brisé ma force dans la route, Il a abrégé mes jours.
23när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24Je dis: Mon Dieu, ne m'enlève pas au milieu de mes jours, Toi, dont les années durent éternellement!
24Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25Tu as anciennement fondé la terre, Et les cieux sont l'ouvrage de tes mains.
25Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26Ils périront, mais tu subsisteras; Ils s'useront tous comme un vêtement; Tu les changeras comme un habit, et ils seront changés.
26I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27Mais toi, tu restes le même, Et tes années ne finiront point.
27de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28Les fils de tes serviteurs habiteront leur pays, Et leur postérité s'affermira devant toi.
28Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
29Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.