1Au chef des chantres. Ne détruis pas. Hymne de David. Lorsqu'il se réfugia dans la caverne, poursuivi par Saül. Aie pitié de moi, ô Dieu, aie pitié de moi! Car en toi mon âme cherche un refuge; Je cherche un refuge à l'ombre de tes ailes, Jusqu'à ce que les calamités soient passées.
1För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
2Je crie au Dieu Très-Haut, Au Dieu qui agit en ma faveur.
2Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
3Il m'enverra du ciel le salut, Tandis que mon persécuteur se répand en outrages; -Pause. Dieu enverra sa bonté et sa fidélité.
3Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
4Mon âme est parmi des lions; Je suis couché au milieu de gens qui vomissent la flamme, Au milieu d'hommes qui ont pour dents la lance et les flèches, Et dont la langue est un glaive tranchant.
4Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
5Elève-toi sur les cieux, ô Dieu! Que ta gloire soit sur toute la terre!
5Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
6Ils avaient tendu un filet sous mes pas: Mon âme se courbait; Ils avaient creusé une fosse devant moi: Ils y sont tombés. -Pause.
6Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
7Mon coeur est affermi, ô Dieu! mon coeur est affermi; Je chanterai, je ferai retentir mes instruments.
7De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.
8Réveille-toi, mon âme! réveillez-vous, mon luth et ma harpe! Je réveillerai l'aurore.
8Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
9Je te louerai parmi les peuples, Seigneur! Je te chanterai parmi les nations.
9Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
10Car ta bonté atteint jusqu'aux cieux, Et ta fidélité jusqu'aux nues.
10Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
11Elève-toi sur les cieux, ô Dieu! Que ta gloire soit sur toute la terre!
11Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.
12Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.