¹Au chef des chantres. Sur Colombe des térébinthes lointains. Hymne de David. Lorsque les Philistins le saisirent à Gath. Aie pitié de moi, ô Dieu! car des hommes me harcèlent; Tout le jour ils me font la guerre, ils me tourmentent.

¹För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

²Tout le jour mes adversaires me harcèlent; Ils sont nombreux, ils me font la guerre comme des hautains.

²Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

³Quand je suis dans la crainte, En toi je me confie.

³Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

⁴Je me glorifierai en Dieu, en sa parole; Je me confie en Dieu, je ne crains rien: Que peuvent me faire des hommes?

⁴Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

⁵Sans cesse ils portent atteinte à mes droits, Ils n'ont à mon égard que de mauvaises pensées.

⁵Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

⁶Ils complotent, ils épient, ils observent mes traces, Parce qu'ils en veulent à ma vie.

⁶Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

⁷C'est par l'iniquité qu'ils espèrent échapper: Dans ta colère, ô Dieu, précipite les peuples!

⁷De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

⁸Tu comptes les pas de ma vie errante; Recueille mes larmes dans ton outre: Ne sont-elles pas inscrites dans ton livre?

⁸Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

⁹Mes ennemis reculent, au jour où je crie; Je sais que Dieu est pour moi.

⁹Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

¹⁰Je me glorifierai en Dieu, en sa parole; Je me glorifierai en l'Eternel, en sa parole;

¹⁰Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

¹¹Je me confie en Dieu, je ne crains rien: Que peuvent me faire des hommes?

¹¹Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

¹²O Dieu! je dois accomplir les voeux que je t'ai faits; Je t'offrirai des actions de grâces.

¹²På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

¹³Car tu as délivré mon âme de la mort, Tu as garanti mes pieds de la chute, Afin que je marche devant Dieu, à la lumière des vivants.

¹³Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

¹⁴Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.