¹Au chef des chantres. Ne détruis pas. Hymne de David. Lorsque Saül envoya cerner la maison, pour le faire mourir. Mon Dieu! délivre-moi de mes ennemis, Protège-moi contre mes adversaires!

¹För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.

²Délivre-moi des malfaiteurs, Et sauve-moi des hommes de sang!

²Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.

³Car voici, ils sont aux aguets pour m'ôter la vie; Des hommes violents complotent contre moi, Sans que je sois coupable, sans que j'aie péché, ô Eternel!

³Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.

⁴Malgré mon innocence, ils courent, ils se préparent: Réveille-toi, viens à ma rencontre, et regarde!

⁴Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.

⁵Toi, Eternel, Dieu des armées, Dieu d'Israël, Lève-toi, pour châtier toutes les nations! N'aie pitié d'aucun de ces méchants infidèles! -Pause.

⁵Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.

⁶Ils reviennent chaque soir, ils hurlent comme des chiens, Ils font le tour de la ville.

⁶Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.

⁷Voici, de leur bouche ils font jaillir le mal, Des glaives sont sur leurs lèvres; Car, qui est-ce qui entend?

⁷Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

⁸Et toi, Eternel, tu te ris d'eux, Tu te moques de toutes les nations.

⁸Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»

⁹Quelle que soit leur force, c'est en toi que j'espère, Car Dieu est ma haute retraite.

⁹Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.

¹⁰Mon Dieu vient au-devant de moi dans sa bonté, Dieu me fait contempler avec joie ceux qui me persécutent.

¹⁰Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.

¹¹Ne les tue pas, de peur que mon peuple ne l'oublie; Fais-les errer par ta puissance, et précipite-les, Seigneur, notre bouclier!

¹¹Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.

¹²Leur bouche pèche à chaque parole de leurs lèvres: Qu'ils soient pris dans leur propre orgueil! Ils ne profèrent que malédictions et mensonges.

¹²Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.

¹³Détruis-les, dans ta fureur, détruis-les, et qu'ils ne soient plus! Qu'ils sachent que Dieu règne sur Jacob, Jusqu'aux extrémités de la terre! -Pause.

¹³Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.

¹⁴Ils reviennent chaque soir, ils hurlent comme des chiens, Ils font le tour de la ville.

¹⁴Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. Sela.

¹⁵Ils errent çà et là, cherchant leur nourriture, Et ils passent la nuit sans être rassasiés.

¹⁵Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

¹⁶Et moi, je chanterai ta force; Dès le matin, je célébrerai ta bonté. Car tu es pour moi une haute retraite, Un refuge au jour de ma détresse.

¹⁶De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.

¹⁷O ma force! c'est toi que je célébrerai, Car Dieu, mon Dieu tout bon, est ma haute retraite.

¹⁷Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.

¹⁸Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.