¹Psaume de David. Lorsqu'il était dans le désert de Juda. O Dieu! tu es mon Dieu, je te cherche; Mon âme a soif de toi, mon corps soupire après toi, Dans une terre aride, desséchée, sans eau.

¹En psalm av David, när han var i Juda öken.

²Ainsi je te contemple dans le sanctuaire, Pour voir ta puissance et ta gloire.

²Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

³Car ta bonté vaut mieux que la vie: Mes lèvres célèbrent tes louanges.

³Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

⁴Je te bénirai donc toute ma vie, J'élèverai mes mains en ton nom.

⁴Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

⁵Mon âme sera rassasiée comme de mets gras et succulents, Et, avec des cris de joie sur les lèvres, ma bouche te célébrera.

⁵Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

⁶Lorsque je pense à toi sur ma couche, Je médite sur toi pendant les veilles de la nuit.

⁶Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

⁷Car tu es mon secours, Et je suis dans l'allégresse à l'ombre de tes ailes.

⁷när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

⁸Mon âme est attachée à toi; Ta droite me soutient.

⁸Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

⁹Mais ceux qui cherchent à m'ôter la vie Iront dans les profondeurs de la terre;

⁹Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

¹⁰Ils seront livrés au glaive, Ils seront la proie des chacals.

¹⁰Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

¹¹Et le roi se réjouira en Dieu; Quiconque jure par lui s'en glorifiera, Car la bouche des menteurs sera fermée.

¹¹De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

¹²Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.