¹Eternel! je cherche en toi mon refuge: Que jamais je ne sois confondu!

¹Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

²Dans ta justice, sauve-moi et délivre-moi! Incline vers moi ton oreille, et secours-moi!

²Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

³Sois pour moi un rocher qui me serve d'asile, Où je puisse toujours me retirer! Tu as résolu de me sauver, Car tu es mon rocher et ma forteresse.

³Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

⁴Mon Dieu, délivre-moi de la main du méchant, De la main de l'homme inique et violent!

⁴Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

⁵Car tu es mon espérance, Seigneur Eternel! En toi je me confie dès ma jeunesse.

⁵Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

⁶Dès le ventre de ma mère je m'appuie sur toi; C'est toi qui m'as fait sortir du sein maternel; tu es sans cesse l'objet de mes louanges.

⁶Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

⁷Je suis pour plusieurs comme un prodige, Et toi, tu es mon puissant refuge.

⁷Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

⁸Que ma bouche soit remplie de tes louanges, Que chaque jour elle te glorifie!

⁸Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

⁹Ne me rejette pas au temps de la vieillesse; Quand mes forces s'en vont, ne m'abandonne pas!

⁹Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

¹⁰Car mes ennemis parlent de moi, Et ceux qui guettent ma vie se consultent entre eux,

¹⁰Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

¹¹Disant: Dieu l'abandonne; Poursuivez, saisissez-le; il n'y a personne pour le délivrer.

¹¹»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

¹²O Dieu, ne t'éloigne pas de moi! Mon Dieu, viens en hâte à mon secours!

¹²Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

¹³Qu'ils soient confus, anéantis, ceux qui en veulent à ma vie! Qu'ils soient couverts de honte et d'opprobre, ceux qui cherchent ma perte!

¹³Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

¹⁴Et moi, j'espérerai toujours, Je te louerai de plus en plus.

¹⁴Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

¹⁵Ma bouche publiera ta justice, ton salut, chaque jour, Car j'ignore quelles en sont les bornes.

¹⁵Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

¹⁶Je dirai tes oeuvres puissantes, Seigneur Eternel! Je rappellerai ta justice, la tienne seule.

¹⁶Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

¹⁷O Dieu! tu m'as instruit dès ma jeunesse, Et jusqu'à présent j'annonce tes merveilles.

¹⁷Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

¹⁸Ne m'abandonne pas, ô Dieu! même dans la blanche vieillesse, Afin que j'annonce ta force à la génération présente, Ta puissance à la génération future!

¹⁸Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

¹⁹Ta justice, ô Dieu! atteint jusqu'au ciel; Tu as accompli de grandes choses: ô Dieu! qui est semblable à toi?

¹⁹Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

²⁰Tu nous as fait éprouver bien des détresses et des malheurs; Mais tu nous redonneras la vie, Tu nous feras remonter des abîmes de la terre.

²⁰Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

²¹Relève ma grandeur, Console-moi de nouveau!

²¹Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

²²Et je te louerai au son du luth, je chanterai ta fidélité, mon Dieu, Je te célébrerai avec la harpe, Saint d'Israël!

²²Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

²³En te célébrant, j'aurai la joie sur les lèvres, La joie dans mon âme que tu as délivrée;

²³Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

²⁴Ma langue chaque jour publiera ta justice, Car ceux qui cherchent ma perte sont honteux et confus.

²⁴Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.