¹Au chef des chantres. Sur la guitthith. D'Asaph. Chantez avec allégresse à Dieu, notre force! Poussez des cris de joie vers le Dieu de Jacob!

¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

²Entonnez des cantiques, faites résonner le tambourin, La harpe mélodieuse et le luth!

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

³Sonnez de la trompette à la nouvelle lune, A la pleine lune, au jour de notre fête!

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

⁴Car c'est une loi pour Israël, Une ordonnance du Dieu de Jacob.

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁵Il en fit un statut pour Joseph, Quand il marcha contre le pays d'Egypte... J'entends une voix qui m'est inconnue:

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁶J'ai déchargé son épaule du fardeau, Et ses mains ont lâché la corbeille.

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁷Tu as crié dans la détresse, et je t'ai délivré; Je t'ai répondu dans la retraite du tonnerre; Je t'ai éprouvé près des eaux de Meriba. Pause.

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁸Ecoute, mon peuple! et je t'avertirai; Israël, puisses-tu m'écouter!

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁹Qu'il n'y ait au milieu de toi point de dieu étranger! Ne te prosterne pas devant des dieux étrangers!

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

¹⁰Je suis l'Eternel, ton Dieu, qui t'ai fait monter du pays d'Egypte; Ouvre ta bouche, et je la remplirai.

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹¹Mais mon peuple n'a point écouté ma voix, Israël ne m'a point obéi.

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹²Alors je les ai livrés aux penchants de leur coeur, Et ils ont suivi leurs propres conseils.

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹³Oh! si mon peuple m'écoutait, Si Israël marchait dans mes voies!

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹⁴En un instant je confondrais leurs ennemis, Je tournerais ma main contre leurs adversaires;

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁵Ceux qui haïssent l'Eternel le flatteraient, Et le bonheur d'Israël durerait toujours;

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁶Je le nourrirais du meilleur froment, Et je le rassasierais du miel du rocher.

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»