1Cantique. Psaume d'Asaph. O Dieu, ne reste pas dans le silence! Ne te tais pas, et ne te repose pas, ô Dieu!
1En sång, en psalm av Asaf.
2Car voici, tes ennemis s'agitent, Ceux qui te haïssent lèvent la tête.
2Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3Ils forment contre ton peuple des projets pleins de ruse, Et ils délibèrent contre ceux que tu protèges.
3Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4Venez, disent-ils, exterminons-les du milieu des nations, Et qu'on ne se souvienne plus du nom d'Israël!
4Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5Ils se concertent tous d'un même coeur, Ils font une alliance contre toi;
5De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6Les tentes d'Edom et les Ismaélites, Moab et les Hagaréniens,
6Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7Guebal, Ammon, Amalek, Les Philistins avec les habitants de Tyr;
7Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8L'Assyrie aussi se joint à eux, Elle prête son bras aux enfants de Lot. Pause.
8Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9Traite-les comme Madian, Comme Sisera, comme Jabin au torrent de Kison!
9Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
10Ils ont été détruits à En-Dor, Ils sont devenus du fumier pour la terre.
10Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11Traite leurs chefs comme Oreb et Zeeb, Et tous leurs princes comme Zébach et Tsalmunna!
11dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12Car ils disent: Emparons-nous Des demeures de Dieu!
12Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13Mon Dieu! rends-les semblables au tourbillon, Au chaume qu'emporte le vent,
13eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14Au feu qui brûle la forêt, A la flamme qui embrase les montagnes!
14Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15Poursuis-les ainsi de ta tempête, Et fais-les trembler par ton ouragan!
15Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16Couvre leur face d'ignominie, Afin qu'ils cherchent ton nom, ô Eternel!
16förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17Qu'ils soient confus et épouvantés pour toujours, Qu'ils soient honteux et qu'ils périssent!
17Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18Qu'ils sachent que toi seul, dont le nom est l'Eternel, Tu es le Très-Haut sur toute la terre!
18Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
19Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.