¹Cantique. Psaume des fils de Koré. Au chef des chantres. Pour chanter sur la flûte. Cantique d'Héman, l'Ezrachite. Eternel, Dieu de mon salut! Je crie jour et nuit devant toi.

¹En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

²Que ma prière parvienne en ta présence! Prête l'oreille à mes supplications!

²HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

³Car mon âme est rassasiée de maux, Et ma vie s'approche du séjour des morts.

³Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

⁴Je suis mis au rang de ceux qui descendent dans la fosse, Je suis comme un homme qui n'a plus de force.

⁴Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

⁵Je suis étendu parmi les morts, Semblable à ceux qui sont tués et couchés dans le sépulcre, A ceux dont tu n'as plus le souvenir, Et qui sont séparés de ta main.

⁵Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

⁶Tu m'as jeté dans une fosse profonde, Dans les ténèbres, dans les abîmes.

⁶Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

⁷Ta fureur s'appesantit sur moi, Et tu m'accables de tous tes flots. Pause.

⁷Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

⁸Tu as éloigné de moi mes amis, Tu m'as rendu pour eux un objet d'horreur; Je suis enfermé et je ne puis sortir.

⁸Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

⁹Mes yeux se consument dans la souffrance; Je t'invoque tous les jours, ô Eternel! J'étends vers toi les mains.

⁹Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

¹⁰Est-ce pour les morts que tu fais des miracles? Les morts se lèvent-ils pour te louer? Pause.

¹⁰Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

¹¹Parle-t-on de ta bonté dans le sépulcre, De ta fidélité dans l'abîme?

¹¹Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

¹²Tes prodiges sont-ils connus dans les ténèbres, Et ta justice dans la terre de l'oubli?

¹²Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

¹³O Eternel! j'implore ton secours, Et le matin ma prière s'élève à toi.

¹³Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

¹⁴Pourquoi, Eternel, repousses-tu mon âme? Pourquoi me caches-tu ta face?

¹⁴Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

¹⁵Je suis malheureux et moribond dès ma jeunesse, Je suis chargé de tes terreurs, je suis troublé.

¹⁵Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁶Tes fureurs passent sur moi, Tes terreurs m'anéantissent;

¹⁶Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

¹⁷Elles m'environnent tout le jour comme des eaux, Elles m'enveloppent toutes à la fois.

¹⁷Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

¹⁸Tu as éloigné de moi amis et compagnons; Mes intimes ont disparu.

¹⁸De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

¹⁹Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.