¹Dieu des vengeances, Eternel! Dieu des vengeances, parais!

¹Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

²Lève-toi, juge de la terre! Rends aux superbes selon leurs oeuvres!

²Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

³Jusques à quand les méchants, ô Eternel! Jusques à quand les méchants triompheront-ils?

³Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

⁴Ils discourent, ils parlent avec arrogance; Tous ceux qui font le mal se glorifient.

⁴Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

⁵Eternel! ils écrasent ton peuple, Ils oppriment ton héritage;

⁵Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

⁶Ils égorgent la veuve et l'étranger, Ils assassinent les orphelins.

⁶Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

⁷Et ils disent: L'Eternel ne regarde pas, Le Dieu de Jacob ne fait pas attention!

⁷Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

⁸Prenez-y garde, hommes stupides! Insensés, quand serez-vous sages?

⁸Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

⁹Celui qui a planté l'oreille n'entendrait-il pas? Celui qui a formé l'oeil ne verrait-il pas?

⁹Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

¹⁰Celui qui châtie les nations ne punirait-il point, Lui qui donne à l'homme l'intelligence?

¹⁰Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

¹¹L'Eternel connaît les pensées de l'homme, Il sait qu'elles sont vaines.

¹¹HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

¹²Heureux l'homme que tu châties, ô Eternel! Et que tu instruis par ta loi,

¹²Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

¹³Pour le calmer aux jours du malheur, Jusqu'à ce que la fosse soit creusée pour le méchant!

¹³för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

¹⁴Car l'Eternel ne délaisse pas son peuple, Il n'abandonne pas son héritage;

¹⁴Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

¹⁵Car le jugement sera conforme à la justice, Et tous ceux dont le coeur est droit l'approuveront.

¹⁵Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

¹⁶Qui se lèvera pour moi contre les méchants? Qui me soutiendra contre ceux qui font le mal?

¹⁶Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

¹⁷Si l'Eternel n'était pas mon secours, Mon âme serait bien vite dans la demeure du silence.

¹⁷Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

¹⁸Quand je dis: Mon pied chancelle! Ta bonté, ô Eternel! me sert d'appui.

¹⁸När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

¹⁹Quand les pensées s'agitent en foule au dedans de moi, Tes consolations réjouissent mon âme.

¹⁹När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

²⁰Les méchants te feraient-ils siéger sur leur trône, Eux qui forment des desseins iniques en dépit de la loi?

²⁰Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

²¹Ils se rassemblent contre la vie du juste, Et ils condamnent le sang innocent.

²¹där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

²²Mais l'Eternel est ma retraite, Mon Dieu est le rocher de mon refuge.

²²Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

²³Il fera retomber sur eux leur iniquité, Il les anéantira par leur méchanceté; L'Eternel, notre Dieu, les anéantira.

²³Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.