1ויען צפר הנעמתי ויאמר׃
1Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2הרב דברים לא יענה ואם איש שפתים יצדק׃
2Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
3בדיך מתים יחרישו ותלעג ואין מכלם׃
3Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
4ותאמר זך לקחי ובר הייתי בעיניך׃
4Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
5ואולם מי יתן אלוה דבר ויפתח שפתיו עמך׃
5Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
6ויגד לך תעלמות חכמה כי כפלים לתושיה ודע כי ישה לך אלוה מעונך׃
6om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
7החקר אלוה תמצא אם עד תכלית שדי תמצא׃
7Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
8גבהי שמים מה תפעל עמקה משאול מה תדע׃
8Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?
9ארכה מארץ מדה ורחבה מני ים׃
9Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
10אם יחלף ויסגיר ויקהיל ומי ישיבנו׃
10När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
11כי הוא ידע מתי שוא וירא און ולא יתבונן׃
11Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
12ואיש נבוב ילבב ועיר פרא אדם יולד׃
12Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
13אם אתה הכינות לבך ופרשת אליו כפך׃
13Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
14אם און בידך הרחיקהו ואל תשכן באהליך עולה׃
14om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
15כי אז תשא פניך ממום והיית מצק ולא תירא׃
15ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
16כי אתה עמל תשכח כמים עברו תזכר׃
16Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
17ומצהרים יקום חלד תעפה כבקר תהיה׃
17Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
18ובטחת כי יש תקוה וחפרת לבטח תשכב׃
18Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
19ורבצת ואין מחריד וחלו פניך רבים׃
19Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
20ועיני רשעים תכלינה ומנוס אבד מנהם ותקותם מפח נפש׃
20Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.