¹ויען אליפז התימני ויאמר׃

¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

²החכם יענה דעת רוח וימלא קדים בטנו׃

²Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

³הוכח בדבר לא יסכון ומלים לא יועיל בם׃

³Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

⁴אף אתה תפר יראה ותגרע שיחה לפני אל׃

⁴Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

⁵כי יאלף עונך פיך ותבחר לשון ערומים׃

⁵Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

⁶ירשיעך פיך ולא אני ושפתיך יענו בך׃

⁶Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

⁷הראישון אדם תולד ולפני גבעות חוללת׃

⁷Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

⁸הבסוד אלוה תשמע ותגרע אליך חכמה׃

⁸Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

⁹מה ידעת ולא נדע תבין ולא עמנו הוא׃

⁹Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

¹⁰גם שב גם ישיש בנו כביר מאביך ימים׃

¹⁰Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

¹¹המעט ממך תנחמות אל ודבר לאט עמך׃

¹¹Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

¹²מה יקחך לבך ומה ירזמון עיניך׃

¹²Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

¹³כי תשיב אל אל רוחך והצאת מפיך מלין׃

¹³i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

¹⁴מה אנוש כי יזכה וכי יצדק ילוד אשה׃

¹⁴Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

¹⁵הן בקדשו לא יאמין ושמים לא זכו בעיניו׃

¹⁵Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¹⁶אף כי נתעב ונאלח איש שתה כמים עולה׃

¹⁶huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

¹⁷אחוך שמע לי וזה חזיתי ואספרה׃

¹⁷Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

¹⁸אשר חכמים יגידו ולא כחדו מאבותם׃

¹⁸vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

¹⁹להם לבדם נתנה הארץ ולא עבר זר בתוכם׃

¹⁹ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

²⁰כל ימי רשע הוא מתחולל ומספר שנים נצפנו לעריץ׃

²⁰Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

²¹קול פחדים באזניו בשלום שודד יבואנו׃

²¹Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

²²לא יאמין שוב מני חשך וצפו הוא אלי חרב׃

²²Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

²³נדד הוא ללחם איה ידע כי נכון בידו יום חשך׃

²³Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

²⁴יבעתהו צר ומצוקה תתקפהו כמלך עתיד לכידור׃

²⁴Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

²⁵כי נטה אל אל ידו ואל שדי יתגבר׃

²⁵Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

²⁶ירוץ אליו בצואר בעבי גבי מגניו׃

²⁶han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

²⁷כי כסה פניו בחלבו ויעש פימה עלי כסל׃

²⁷han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

²⁸וישכון ערים נכחדות בתים לא ישבו למו אשר התעתדו לגלים׃

²⁸han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

²⁹לא יעשר ולא יקום חילו ולא יטה לארץ מנלם׃

²⁹Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

³⁰לא יסור מני חשך ינקתו תיבש שלהבת ויסור ברוח פיו׃

³⁰Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

³¹אל יאמן בשו נתעה כי שוא תהיה תמורתו׃

³¹I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

³²בלא יומו תמלא וכפתו לא רעננה׃

³²I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

³³יחמס כגפן בסרו וישלך כזית נצתו׃

³³Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

³⁴כי עדת חנף גלמוד ואש אכלה אהלי שחד׃

³⁴Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

³⁵הרה עמל וילד און ובטנם תכין מרמה׃

³⁵Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.