1ויען איוב ויאמר׃
1Därefter tog Job till orda och sade:
2שמעתי כאלה רבות מנחמי עמל כלכם׃
2Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3הקץ לדברי רוח או מה ימריצך כי תענה׃
3Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4גם אנכי ככם אדברה לו יש נפשכם תחת נפשי אחבירה עליכם במלים ואניעה עליכם במו ראשי׃
4Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5אאמצכם במו פי וניד שפתי יחשך׃
5Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6אם אדברה לא יחשך כאבי ואחדלה מה מני יהלך׃
6Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7אך עתה הלאני השמות כל עדתי׃
7Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8ותקמטני לעד היה ויקם בי כחשי בפני יענה׃
8Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9אפו טרף וישטמני חרק עלי בשניו צרי ילטוש עיניו לי׃
9I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10פערו עלי בפיהם בחרפה הכו לחיי יחד עלי יתמלאון׃
10Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11יסגירני אל אל עויל ועל ידי רשעים ירטני׃
11Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12שלו הייתי ויפרפרני ואחז בערפי ויפצפצני ויקימני לו למטרה׃
12Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13יסבו עלי רביו יפלח כליותי ולא יחמול ישפך לארץ מררתי׃
13från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14יפרצני פרץ על פני פרץ ירץ עלי כגבור׃
14Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15שק תפרתי עלי גלדי ועללתי בעפר קרני׃
15Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16פני חמרמרה מני בכי ועל עפעפי צלמות׃
16Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17על לא חמס בכפי ותפלתי זכה׃
17Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18ארץ אל תכסי דמי ואל יהי מקום לזעקתי׃
18Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19גם עתה הנה בשמים עדי ושהדי במרומים׃
19Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20מליצי רעי אל אלוה דלפה עיני׃
20Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21ויוכח לגבר עם אלוה ובן אדם לרעהו׃
21Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22כי שנות מספר יאתיו וארח לא אשוב אהלך׃
22Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.