1רוחי חבלה ימי נזעכו קברים לי׃
1Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2אם לא התלים עמדי ובהמרותם תלן עיני׃
2Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3שימה נא ערבני עמך מי הוא לידי יתקע׃
3Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4כי לבם צפנת משכל על כן לא תרמם׃
4Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5לחלק יגיד רעים ועיני בניו תכלנה׃
5Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6והצגני למשל עמים ותפת לפנים אהיה׃
6Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7ותכה מכעש עיני ויצרי כצל כלם׃
7Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8ישמו ישרים על זאת ונקי על חנף יתערר׃
8De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9ויאחז צדיק דרכו וטהר ידים יסיף אמץ׃
9Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10ואולם כלם תשבו ובאו נא ולא אמצא בכם חכם׃
10Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11ימי עברו זמתי נתקו מורשי לבבי׃
11Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12לילה ליום ישימו אור קרוב מפני חשך׃
12Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13אם אקוה שאול ביתי בחשך רפדתי יצועי׃
13Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;
14לשחת קראתי אבי אתה אמי ואחתי לרמה׃
14till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15ואיה אפו תקותי ותקותי מי ישורנה׃
15Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
16בדי שאל תרדנה אם יחד על עפר נחת׃
16Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.