¹אחרי כן פתח איוב את פיהו ויקלל את יומו׃

¹Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

²ויען איוב ויאמר׃

²Job tog till orda och sade:

³יאבד יום אולד בו והלילה אמר הרה גבר׃

³Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

⁴היום ההוא יהי חשך אל ידרשהו אלוה ממעל ואל תופע עליו נהרה׃

⁴Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

⁵יגאלהו חשך וצלמות תשכן עליו עננה יבעתהו כמרירי יום׃

⁵Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

⁶הלילה ההוא יקחהו אפל אל יחד בימי שנה במספר ירחים אל יבא׃

⁶Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

⁷הנה הלילה ההוא יהי גלמוד אל תבא רננה בו׃

⁷Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

⁸יקבהו אררי יום העתידים ערר לויתן׃

⁸Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

⁹יחשכו כוכבי נשפו יקו לאור ואין ואל יראה בעפעפי שחר׃

⁹Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

¹⁰כי לא סגר דלתי בטני ויסתר עמל מעיני׃

¹⁰eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

¹¹למה לא מרחם אמות מבטן יצאתי ואגוע׃

¹¹Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

¹²מדוע קדמוני ברכים ומה שדים כי אינק׃

¹²Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

¹³כי עתה שכבתי ואשקוט ישנתי אז ינוח לי׃

¹³Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

¹⁴עם מלכים ויעצי ארץ הבנים חרבות למו׃

¹⁴vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

¹⁵או עם שרים זהב להם הממלאים בתיהם כסף׃

¹⁵ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

¹⁶או כנפל טמון לא אהיה כעללים לא ראו אור׃

¹⁶eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

¹⁷שם רשעים חדלו רגז ושם ינוחו יגיעי כח׃

¹⁷Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

¹⁸יחד אסירים שאננו לא שמעו קול נגש׃

¹⁸där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

¹⁹קטן וגדול שם הוא ועבד חפשי מאדניו׃

¹⁹Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

²⁰למה יתן לעמל אור וחיים למרי נפש׃

²⁰Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

²¹המחכים למות ואיננו ויחפרהו ממטמונים׃

²¹åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

²²השמחים אלי גיל ישישו כי ימצאו קבר׃

²²åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

²³לגבר אשר דרכו נסתרה ויסך אלוה בעדו׃

²³varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

²⁴כי לפני לחמי אנחתי תבא ויתכו כמים שאגתי׃

²⁴Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

²⁵כי פחד פחדתי ויאתיני ואשר יגרתי יבא לי׃

²⁵ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

²⁶לא שלותי ולא שקטתי ולא נחתי ויבא רגז׃

²⁶Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.