¹ויען בלדד השוחי ויאמר׃

¹Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

²עד אן תמלל אלה ורוח כביר אמרי פיך׃

²Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

³האל יעות משפט ואם שדי יעות צדק׃

³Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

⁴אם בניך חטאו לו וישלחם ביד פשעם׃

⁴Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

⁵אם אתה תשחר אל אל ואל שדי תתחנן׃

⁵så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

⁶אם זך וישר אתה כי עתה יעיר עליך ושלם נות צדקך׃

⁶då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

⁷והיה ראשיתך מצער ואחריתך ישגה מאד׃

⁷och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

⁸כי שאל נא לדר רישון וכונן לחקר אבותם׃

⁸Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

⁹כי תמול אנחנו ולא נדע כי צל ימינו עלי ארץ׃

⁹-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

¹⁰הלא הם יורוך יאמרו לך ומלבם יוצאו מלים׃

¹⁰men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

¹¹היגאה גמא בלא בצה ישגה אחו בלי מים׃

¹¹»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

¹²עדנו באבו לא יקטף ולפני כל חציר ייבש׃

¹²Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

¹³כן ארחות כל שכחי אל ותקות חנף תאבד׃

¹³Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

¹⁴אשר יקוט כסלו ובית עכביש מבטחו׃

¹⁴Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

¹⁵ישען על ביתו ולא יעמד יחזיק בו ולא יקום׃

¹⁵Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

¹⁶רטב הוא לפני שמש ועל גנתו ינקתו תצא׃

¹⁶Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

¹⁷על גל שרשיו יסבכו בית אבנים יחזה׃

¹⁷kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

¹⁸אם יבלענו ממקומו וכחש בו לא ראיתיך׃

¹⁸Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

¹⁹הן הוא משוש דרכו ומעפר אחר יצמחו׃

¹⁹Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

²⁰הן אל לא ימאס תם ולא יחזיק ביד מרעים׃

²⁰Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

²¹עד ימלה שחוק פיך ושפתיך תרועה׃

²¹Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

²²שנאיך ילבשו בשת ואהל רשעים איננו׃

²²De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.