¹ויען איוב ויאמר׃

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²אמנם ידעתי כי כן ומה יצדק אנוש עם אל׃

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

³אם יחפץ לריב עמו לא יעננו אחת מני אלף׃

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

⁴חכם לבב ואמיץ כח מי הקשה אליו וישלם׃

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁵המעתיק הרים ולא ידעו אשר הפכם באפו׃

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁶המרגיז ארץ ממקומה ועמודיה יתפלצון׃

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁷האמר לחרס ולא יזרח ובעד כוכבים יחתם׃

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁸נטה שמים לבדו ודורך על במתי ים׃

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁹עשה עש כסיל וכימה וחדרי תמן׃

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

¹⁰עשה גדלות עד אין חקר ונפלאות עד אין מספר׃

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹¹הן יעבר עלי ולא אראה ויחלף ולא אבין לו׃

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹²הן יחתף מי ישיבנו מי יאמר אליו מה תעשה׃

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹³אלוה לא ישיב אפו תחתו שחחו עזרי רהב׃

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹⁴אף כי אנכי אעננו אבחרה דברי עמו׃

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁵אשר אם צדקתי לא אענה למשפטי אתחנן׃

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁶אם קראתי ויענני לא אאמין כי יאזין קולי׃

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁷אשר בשערה ישופני והרבה פצעי חנם׃

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁸לא יתנני השב רוחי כי ישבעני ממררים׃

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁹אם לכח אמיץ הנה ואם למשפט מי יועידני׃

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

²⁰אם אצדק פי ירשיעני תם אני ויעקשני׃

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²¹תם אני לא אדע נפשי אמאס חיי׃

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²²אחת היא על כן אמרתי תם ורשע הוא מכלה׃

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²³אם שוט ימית פתאם למסת נקים ילעג׃

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴ארץ נתנה ביד רשע פני שפטיה יכסה אם לא אפוא מי הוא׃

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁵וימי קלו מני רץ ברחו לא ראו טובה׃

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁶חלפו עם אניות אבה כנשר יטוש עלי אכל׃

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁷אם אמרי אשכחה שיחי אעזבה פני ואבליגה׃

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁸יגרתי כל עצבתי ידעתי כי לא תנקני׃

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁹אנכי ארשע למה זה הבל איגע׃

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

³⁰אם התרחצתי במו שלג והזכותי בבר כפי׃

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³¹אז בשחת תטבלני ותעבוני שלמותי׃

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³²כי לא איש כמני אעננו נבוא יחדו במשפט׃

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³³לא יש בינינו מוכיח ישת ידו על שנינו׃

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³⁴יסר מעלי שבטו ואמתו אל תבעתני׃

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁵אדברה ולא איראנו כי לא כן אנכי עמדי׃

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.