¹דברי למואל מלך משא אשר יסרתו אמו׃

¹Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

²מה ברי ומה בר בטני ומה בר נדרי׃

²Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

³אל תתן לנשים חילך ודרכיך למחות מלכין׃

³Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

⁴אל למלכים למואל אל למלכים שתו יין ולרוזנים או שכר׃

⁴Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

⁵פן ישתה וישכח מחקק וישנה דין כל בני עני׃

⁵De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

⁶תנו שכר לאובד ויין למרי נפש׃

⁶Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

⁷ישתה וישכח רישו ועמלו לא יזכר עוד׃

⁷Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

⁸פתח פיך לאלם אל דין כל בני חלוף׃

⁸Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

⁹פתח פיך שפט צדק ודין עני ואביון׃

⁹Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

¹⁰אשת חיל מי ימצא ורחק מפנינים מכרה׃

¹⁰En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

¹¹בטח בה לב בעלה ושלל לא יחסר׃

¹¹På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

¹²גמלתהו טוב ולא רע כל ימי חייה׃

¹²Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

¹³דרשה צמר ופשתים ותעש בחפץ כפיה׃

¹³Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

¹⁴היתה כאניות סוחר ממרחק תביא לחמה׃

¹⁴Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

¹⁵ותקם בעוד לילה ותתן טרף לביתה וחק לנערתיה׃

¹⁵Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

¹⁶זממה שדה ותקחהו מפרי כפיה נטע כרם׃

¹⁶Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

¹⁷חגרה בעוז מתניה ותאמץ זרעותיה׃

¹⁷Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

¹⁸טעמה כי טוב סחרה לא יכבה בליל נרה׃

¹⁸Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

¹⁹ידיה שלחה בכישור וכפיה תמכו פלך׃

¹⁹Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

²⁰כפה פרשה לעני וידיה שלחה לאביון׃

²⁰För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

²¹לא תירא לביתה משלג כי כל ביתה לבש שנים׃

²¹Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

²²מרבדים עשתה לה שש וארגמן לבושה׃

²²Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

²³נודע בשערים בעלה בשבתו עם זקני ארץ׃

²³Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

²⁴סדין עשתה ותמכר וחגור נתנה לכנעני׃

²⁴Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

²⁵עז והדר לבושה ותשחק ליום אחרון׃

²⁵Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

²⁶פיה פתחה בחכמה ותורת חסד על לשונה׃

²⁶Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

²⁷צופיה הליכות ביתה ולחם עצלות לא תאכל׃

²⁷Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

²⁸קמו בניה ויאשרוה בעלה ויהללה׃

²⁸Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

²⁹רבות בנות עשו חיל ואת עלית על כלנה׃

²⁹»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

³⁰שקר החן והבל היפי אשה יראת יהוה היא תתהלל׃

³⁰Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

³¹תנו לה מפרי ידיה ויהללוה בשערים מעשיה׃

³¹Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.