¹למנצח לדוד מזמור אלהי תהלתי אל תחרש׃

¹För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

²כי פי רשע ופי מרמה עלי פתחו דברו אתי לשון שקר׃

²Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

³ודברי שנאה סבבוני וילחמוני חנם׃

³Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

⁴תחת אהבתי ישטנוני ואני תפלה׃

⁴Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

⁵וישימו עלי רעה תחת טובה ושנאה תחת אהבתי׃

⁵De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

⁶הפקד עליו רשע ושטן יעמד על ימינו׃

⁶Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

⁷בהשפטו יצא רשע ותפלתו תהיה לחטאה׃

⁷När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

⁸יהיו ימיו מעטים פקדתו יקח אחר׃

⁸Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

⁹יהיו בניו יתומים ואשתו אלמנה׃

⁹Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

¹⁰ונוע ינועו בניו ושאלו ודרשו מחרבותיהם׃

¹⁰Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

¹¹ינקש נושה לכל אשר לו ויבזו זרים יגיעו׃

¹¹Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

¹²אל יהי לו משך חסד ואל יהי חונן ליתומיו׃

¹²Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

¹³יהי אחריתו להכרית בדור אחר ימח שמם׃

¹³Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

¹⁴יזכר עון אבתיו אל יהוה וחטאת אמו אל תמח׃

¹⁴Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

¹⁵יהיו נגד יהוה תמיד ויכרת מארץ זכרם׃

¹⁵Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

¹⁶יען אשר לא זכר עשות חסד וירדף איש עני ואביון ונכאה לבב למותת׃

¹⁶Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

¹⁷ויאהב קללה ותבואהו ולא חפץ בברכה ותרחק ממנו׃

¹⁷Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

¹⁸וילבש קללה כמדו ותבא כמים בקרבו וכשמן בעצמותיו׃

¹⁸Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

¹⁹תהי לו כבגד יעטה ולמזח תמיד יחגרה׃

¹⁹Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

²⁰זאת פעלת שטני מאת יהוה והדברים רע על נפשי׃

²⁰Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

²¹ואתה יהוה אדני עשה אתי למען שמך כי טוב חסדך הצילני׃

²¹Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

²²כי עני ואביון אנכי ולבי חלל בקרבי׃

²²Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

²³כצל כנטותו נהלכתי ננערתי כארבה׃

²³Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

²⁴ברכי כשלו מצום ובשרי כחש משמן׃

²⁴Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

²⁵ואני הייתי חרפה להם יראוני יניעון ראשם׃

²⁵Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

²⁶עזרני יהוה אלהי הושיעני כחסדך׃

²⁶Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

²⁷וידעו כי ידך זאת אתה יהוה עשיתה׃

²⁷och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

²⁸יקללו המה ואתה תברך קמו ויבשו ועבדך ישמח׃

²⁸Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

²⁹ילבשו שוטני כלמה ויעטו כמעיל בשתם׃

²⁹Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

³⁰אודה יהוה מאד בפי ובתוך רבים אהללנו׃

³⁰Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

³¹כי יעמד לימין אביון להושיע משפטי נפשו׃

³¹Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.