1למנצח בנגינת משכיל לדוד האזינה אלהים תפלתי ואל תתעלם מתחנתי׃
1För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.
2הקשיבה לי וענני אריד בשיחי ואהימה׃
2Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
3מקול אויב מפני עקת רשע כי ימיטו עלי און ובאף ישטמוני׃
3Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
4לבי יחיל בקרבי ואימות מות נפלו עלי׃
4vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
5יראה ורעד יבא בי ותכסני פלצות׃
5Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
6ואמר מי יתן לי אבר כיונה אעופה ואשכנה׃
6Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
7הנה ארחיק נדד אלין במדבר סלה׃
7Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
8אחישה מפלט לי מרוח סעה מסער׃
8Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.
9בלע אדני פלג לשונם כי ראיתי חמס וריב בעיר׃
9Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
10יומם ולילה יסובבה על חומתיה ואון ועמל בקרבה׃
10Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
11הוות בקרבה ולא ימיש מרחבה תך ומרמה׃
11Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
12כי לא אויב יחרפני ואשא לא משנאי עלי הגדיל ואסתר ממנו׃
12ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
13ואתה אנוש כערכי אלופי ומידעי׃
13Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
14אשר יחדו נמתיק סוד בבית אלהים נהלך ברגש׃
14Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
15ישימות עלימו ירדו שאול חיים כי רעות במגורם בקרבם׃
15du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
16אני אל אלהים אקרא ויהוה יושיעני׃
16Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.
17ערב ובקר וצהרים אשיחה ואהמה וישמע קולי׃
17Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
18פדה בשלום נפשי מקרב לי כי ברבים היו עמדי׃
18Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
19ישמע אל ויענם וישב קדם סלה אשר אין חליפות למו ולא יראו אלהים׃
19Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
20שלח ידיו בשלמיו חלל בריתו׃
20Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
21חלקו מחמאת פיו וקרב לבו רכו דבריו משמן והמה פתחות׃
21Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
22השלך על יהוה יהבך והוא יכלכלך לא יתן לעולם מוט לצדיק׃
22Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
23ואתה אלהים תורדם לבאר שחת אנשי דמים ומרמה לא יחצו ימיהם ואני אבטח בך׃
23Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
24Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.