¹למנצח אל תשחת לדוד מכתם בשלח שאול וישמרו את הבית להמיתו הצילני מאיבי אלהי ממתקוממי תשגבני׃

¹För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.

²הצילני מפעלי און ומאנשי דמים הושיעני׃

²Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.

³כי הנה ארבו לנפשי יגורו עלי עזים לא פשעי ולא חטאתי יהוה׃

³Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.

⁴בלי עון ירוצון ויכוננו עורה לקראתי וראה׃

⁴Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.

⁵ואתה יהוה אלהים צבאות אלהי ישראל הקיצה לפקד כל הגוים אל תחן כל בגדי און סלה׃

⁵Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.

⁶ישובו לערב יהמו ככלב ויסובבו עיר׃

⁶Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.

⁷הנה יביעון בפיהם חרבות בשפתותיהם כי מי שמע׃

⁷Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

⁸ואתה יהוה תשחק למו תלעג לכל גוים׃

⁸Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»

⁹עזו אליך אשמרה כי אלהים משגבי׃

⁹Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.

¹⁰אלהי חסדו יקדמני אלהים יראני בשררי׃

¹⁰Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.

¹¹אל תהרגם פן ישכחו עמי הניעמו בחילך והורידמו מגננו אדני׃

¹¹Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.

¹²חטאת פימו דבר שפתימו וילכדו בגאונם ומאלה ומכחש יספרו׃

¹²Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.

¹³כלה בחמה כלה ואינמו וידעו כי אלהים משל ביעקב לאפסי הארץ סלה׃

¹³Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.

¹⁴וישובו לערב יהמו ככלב ויסובבו עיר׃

¹⁴Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. Sela.

¹⁵המה ינועון לאכל אם לא ישבעו וילינו׃

¹⁵Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

¹⁶ואני אשיר עזך וארנן לבקר חסדך כי היית משגב לי ומנוס ביום צר לי׃

¹⁶De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.

¹⁷עזי אליך אזמרה כי אלהים משגבי אלהי חסדי׃

¹⁷Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.

¹⁸Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.